Utforska synonymer och betydelser för puff
Betydelse:
— "han behöver en puff i rätt riktning för att fullfölja studierna"
Betydelse:
Betydelse:
En puff är antingen en mindre knuff eller stöt, eller en insats som ger något reklam eller uppmärksamhet.
Reklaminsats
En åtgärd som syftar till att göra reklam för eller öka uppmärksamheten kring något.
En kort och ofta svag ljudstöt, eller en liten mängd rök eller luft som strömmar ut.
Svag knall
Ett kort, dovt eller svagt ljud som påminner om en liten smäll.
En liten, vanligen tygklädd och stoppad pall som används som sittplats eller fotpall.
Pall eller sittkudde
En låg, mjuk sittmöbel eller en kudde avsedd att sitta på.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för puff.
Puff i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Stöt. Få en puff i ryggen.
-
Lindrig, dof knall.
-
Ett i stora rynkor veckat tygstycke, som brukas till garnering.
Historik & ursprung för Puff
-
Interjektion
1. puff, interj., bland av i piff, paff, puff, jämför och 1640: puf (om pistolskott), Stjernhjelm: korl-morl-puff, Columbus och 1675?: puff och paff (om kanonskott); från nyhögtyska puff, tidigare buff = holl. pof; ljudhärmande; jämför följ.
Se även: puff 2
-
Substantiv
2. puff, stöt, S. Laurentii 1622: puff och anstööt, förr även: påff, poff, till exempel Reineke Foss 1621; från nyhögtyska puff, äldre buff, büff; jämför det väl oberoende härav uppkomna fornfranska buffe, slag i ansiktet; ljudhärmande; jämför föreg. — Härtill verbet puffa, Kolmodin 1732 = danska puffe, från medellågtyska eller nyhögtyska puffen, i nyhögtyska även 'knalla, ljuda dovt' (se puffert). — Jfr buffa.
Se även: puff 1
-
Substantiv
5. puff, låg och rund stoppad mindre soffa utan ryggstöd, 1864, från franska pouf det samma, etymologiskt samma ord som det under puff 3 anförda pouf, turnyr med med; alltså sannol. icke, såsom annars antagits, besläktade med puff 3.
-
Substantiv
3. puff, å klädedräkt, 1789 = da, puf, från nyhögtyska puff = engelska puff; jämför franska pouf, bland av: turnyr, förr även om ett slags hårklädsel (vilket dock sannol. uppstått oberoende av de urgermanska orden); egentligen: något uppsvällt, uppblåst; sammanhängande med puff 4; jämför puff 5; av ljudhärmande ursprung; vanl. fört samman med puff l, 2; jämför: puffade Skiortte kraghor 1617, puffandde (om kvinnobröst) Stiernhielm Herc., och puffa 1.
-
Substantiv
4. puff, reklam, Crusenstolpe 1848: tidningspuffar, Sturzen-Becker 1861: »puffen» (om fransk och engelsk journalistik); jämte verbet puffa för, L. Hierta i Aftonbl. 1840: '. . puffar för . . Boijes inträde i lagberedningen', Beskow 1862: 'puffade i tidningarna'; motsvarande danska puffe for; jämför nyhögtyska mit einer sache puff machen, skryta med, franska pouf, puff, och engelska (vulg.) puff, vid en auktion driva upp prisen. En utgrening av den under puff 3 anförda betydelse 'blåsa upp och den/det'. — Hit hör även puff, humbug, 1854 = danska puf, bedrägeri; jämför det äldre svenska uttr. på puff, på skoj, bedrägligt, 1791 1847. — Vilket språk som i de olika betydelse-skiftningarna är långivande, kan svårligen bestämmas. — I Bellmans Fredm. testam. nr 4, om utterpuffertmakaren Chr. Wingmark med ty åtföljande 'bilagor' ser Carlén 3: 63 en 'tydlig parodi på »puffar» och rekommenderande intyg'. I sak är anmärkningen riklig, men om densamma innebär att i valet av uttr. puffertmakare låge någon anspelning på puff i modern betydelse, säkerl. felaktig; däremot kunde ju möjl. (fast föga troligt) uttr. på puff, på skoj, ha föresvävat Bellman.
Källa: Hellquists (1922)