Utforska synonymer och betydelser för lack
Betydelse:
Betydelse:
lack (sl.)
Slangord som används om att vara irriterad, sur eller ilsken, och i vissa sammanhang också om att känna avundsjuka.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för lack.
lack substantiv
Lack som ytbehandlande ämne eller färgsubstans, samt det skikt som bildas när man fernissar eller lackerar något.
applicering av lack
Avser själva behandlingen eller processen att lägga på lack, alltså lackering.
Naturligt hartsartat ämne som används till lack och fernissa, särskilt i formen sigillack.
hartsämne för lack
Syftar på själva råvaran eller substansen sigillack, inte på ytbehandlingen i allmänhet.
Ett blankt, starkt polerat eller lackerat skinn, särskilt i betydelsen lackskinn eller blankskinn.
blankt skinnmaterial
Avser skinn med lackliknande, starkt blank yta, ofta i mode- och materialbeskrivningar.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för lack.
Lack i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Anmärkning Ordet torde härleda sig af vervbet Lacka, rinna, och således ursprungligen hafva betydt: läcka (substantiv) hvarifrån utledningen af förestående bemärkelser blir ganska naturlig.
Ex: I. Betyder i fornspråket: brist, fel; tadel, klander. Förekommer nu endast i uttrycket: Lägga lack och lyte på, se Belacka.
-
ursprungl.
Hvarje glänsande rödt färgämne. Deraf Florentinerlack, Lacklack.
-
Syn: Sigillack
-
Aftryck af ett sigill i sigilllack. Bryta lacket på ett bref.
Historik & ursprung för Lack
-
Substantiv
2. lack, Bureus 1603; 1637 i samband med sigillvax = danska lak, från nyhögtyska lack, av franska laque (engelska lac, lake) = italienska och mlat. (1300-till) lacca (= B. Olai 1578), dels om lacksköldlusen och dels om det röda färgämne, som avsöndras från insekten och blandas med den saft eller kåda, som på vissa ostindiska träd uppkommer genom dess styng, gummilacka; från pers. lak = prakrit *lakkhā, jämför sanskrit lākṣā det samma Använt till försegling från 1500-till Jfr lackera, schällack. — Lackviol, gyllenlack; om anledningen till namnet se gyllenlack.
-
Adjektiv
1. lack, fel, fornsvenska, äldre danska lak, jämför danska lakkeløs, från medellågtyska lak, fel, brist, klander = engelska lack, brist (enl. somliga nord.); jämför medellågtyska laken, tadla (se belacka), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ungelæccendlíc, otadlig. Väl besläktade med fornsvenska lāker (och så vidare), dålig (se elak), som dock vanl. skiljes från lack och bland av (se Persson Indog. Wortf. södra 130) sammanställes med medellågtyska lak, lös, slapp, lettiska leǵēns, iriska lacc (av *lagno-) och så vidare, medan lack, fel, förts än till urgermanska *lahan, tadla (alltså urgermanska -ᵹn- > -kk-), varom under last 2, än tillsamman med roten i läck, jämför medellågtyska laken, avtaga, och så vidare Dunkelt. — Lack och lyte, gammalt bokstavsrimmande uttr., Schroderus 1620.
Källa: Hellquists (1922)