Utforska synonymer och betydelser för krydda

Betydelse:

något som livar upp

— "resor är en krydda i tillvaron"

Betydelse:

något som sätter extra smak (1) på mat

— "salt, peppar och andra kryddor"

krydda substantiv

Substantiv som syftar på något som används för att ge mat, dryck eller annat en viss smak, doft eller karaktär; även benämning på kryddväxter, kryddor och liknande smaksättande ämnen.

kryddväxt och kryddämne

Avser växter, örter, pulver och blandningar som används som kryddor i matlagning eller som smaksättande tillsats.

smak, doft och karaktär

Avser den smakliga eller luktmässiga nyans som en krydda ger, eller den allmänna aromen i något.

figurativ förstärkning

Avser en bildlig användning där 'krydda' betyder något som ger liv, skärpa, variation eller extra effekt åt något.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för krydda.

krydda verb

Att tillsätta kryddor, salt, peppar eller annan smaksättning i mat eller dryck för att ge smak eller göra den mer välsmakande.

direkt smaksättning

Används om att faktiskt krydda mat genom att tillsätta kryddor, salt, peppar eller liknande smaksättare.

bildlig förstärkning

Används bildligt om att ge något mer liv, kraft, variation eller intresse, till exempel en text, berättelse eller framställning.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för krydda.

auto_stories

Krydda i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Hvarje slags aromatiskt och hetsigt ämne, som begagnas för att gifva mat en stark och behaglig smak.

    Ex: Kanel, peppar, ingefära äro vanliga kryddador. Lägga kryddador på maten. (Fig.) Hungern är bästa kryddan, god matlust är bättre än kryddor på maten.

  • Lägga kryddor på mat, för att göra den välsmalig.

    Ex: Hon kryddar maten för starkt.

  • Kryddväxt. Mirjam är en god krydda

  • fig.

    Gifva tal, skrift ökadt intresse genom något, som retar inbillningen, nyfikenheten, skänker njutning åt skönhetssinnet, och så vidare Han förstår alltid att krydda sitt tal med ett godt skämt, med väl valda bilder.

history_edu

Historik & ursprung för Krydda

  • Substantiv

    krydda, fornsvenska krydde, kryde n., vanl. pluralis, örter, kryddor = norska krydda, danska krydder (egentligen pluralis), från medellågtyska krûde, till krût (gen. -des), ört, krydda; se krut. Sv. dialekt kryddkvast betyder 'blombukett'; se under bukett.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för krydda

Korsordslösningar för krydda