Synonymer till himmel

interjektion, substantiv [²hịm:el]

Utforska synonymer och betydelser för himmel

skenbar (blå) avgränsning av rymden över jorden

— "en klarblå himmel"

plats där Gud och de saliga tänks bo

— "det lilla barnet dog och kom till himlen"

Vi har inga motsatsord för himmel.

auto_stories

Himmel i Historisk ordbok

Dalin (1850)

Den oändliga rymden, hvari alla verldskroppar röra sig; även den del af, denna rymd, som vi se uppöfver våra hufvuden. Alla himmelens stjernor. Tecken på himmelen. Hvakren se himmel eller jord. Lyfta ögonen emot himmelen. Under bar himmel, utan tak öfver sig. Ligga under bar himmel De gamle trodde, att det fanns flera himlar af olika fasthet, den ena öfver den andra. Deraf uttryck sådana som: Genomlöpa himlarna; blifva uppryckt till tredje himmelen, hvilket figurligt och familjärt ord eller talesätt betyder: blifva alldeles hänryckt. (figurligt) Se himlana öppna, erfara en stor glädje. (figurligt fam.9 Uppröra himmel och jord, uppbjuda allt möjligt, för att lyckas.
Luften, atmosferen. Klar, töcknig, mulen himmel Himmelens fåglar. Himmelens eld, blixten. -
Luftstreck. En mild himmel Lefva under en främmande himmel Italiens, Sveriges himmel
Himmelrike. Fader vår, som är i himmelen (även himlom, gam dativ pluralis) Himmelens Gud. Fara upp till himla (gammalt pluralis). Jesu lära visar oss vägen till himmelen.
Gud. Himlen vae tack! Himlen gifve, att . . .! Anropa himlen om nåd. Himlen har så velat. H! o himmel! o rättfärdige himmel!
Taket öfver en tron, en säng, och så vidare Bildar fö denna bemärkelse sammansättninarna: Tronhimmel, Sänghimmel.
Den del af en tafla, som föreställer himmelen; äfven hvarje slags sekoration, som liknar den.

history_edu

Substantiv
himmel (= norska, danska), fornsvenska himil, tämligen sen form, lånad från Tyskland = fornsaxiska, fornhögtyska himil (nyhögtyska himmel), med yngre l för n ss. i nyhögtyska esel (jämför åsna), motsvarande det inhemskt nordiska fornsvenska himin = fornisländska himinn, gotiska himins, fornsaxiska heƀan, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) heofon (engelska heaven), med b, f ur m framför n (i synkop. kasus); indoeuropeiska *kemeno-; flera tolkningsförsök; väl egentligen: valv, tak, besläktade med grekiska kmélethron, tak, kamára, välvning (se kammare), såsom litauiska dangùs, himmel: deñgti, täcka. Jfr med avs. på betydelse-utvecklingen under loft, luft. – I religiös stil förr ofta pluralis: fara till himla (gen. pluralis), som är i himblom (dat. pluralis; i bönen Fader vår) och så vidare, jämför latin coeli. – Den äldsta urindoeuropeiska beteckningen för ’himmel’ var *di̯ēus, den lysande = sanskrit dyā’us = grekiska Zev́s (gudanamn); se Tyr.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

NEO Uttryckslexikon

Se vår korsordssida för himmel