Synonymer till hål

substantiv, adjektiv [hå:l]

Utforska synonymer och betydelser för hål

öppning genom eller ner i ett föremål (eller marken)

— "han borrade hål i plankan"

— "de grävde ett hål i marken"

— "hon hade hål i en tand"

Substantiv

urgröpning i ett material

öppning som går igenom ett föremål eller ett material

den grupp av bandelar: fairway, tee, bunkrar, vattenhinder samt green som har ett eget nummer t.ex. "hål nr 12"

uppställning med flera käglor, utom kägla nummer 1, vilka är uppdelade i minst två grupper (med minst en tom kägelpositions mellanrum)

Adjektiv

urholkad, konkav; urgröpt och djup

mörk och djup

perforerad, ihålig eller med håligheter

Vi har inga motsatsord för hål.

auto_stories

Hål i Historisk ordbok

Dalin (1850)

Öppning af större eller mindre vidd tvärs igenom en kropp, eller blott på ytan. Borra hål i ett bräde. Bryta hål genom en mur. Slå, sticka, göra hål på, i något. Sticka hål på en tunna. ha hål på armbågarna, på strumporna, på kappan. Falla och slå hål i hufvudet. Rifva hål på skinnet. Det har gått hål på bölden. Hål i kinden, liten grop i k. (figurligt familjärt ord eller talesätt) Få hål på någon, få någon fast komma i tillfälle att tukta, straffa vedergälla någon. Han har alltid hål att krypa i, har alltid en plugg för hvart hål saknar aldrig undflykter.
Ex: Hål sjö, hög sjö.
fam.
Elakt, otäckt ställe, fängelse liderligt hus, dåligt värdshus, usel krog, och så vidare
mål.
Ställe på en tafla, der målaren lagt några i svart fallande massor och orkitigt användt dem, isynnerhet på förgrunden.

history_edu

Substantiv
hål, fornsvenska hol, hul = danska hul, fornisländska, fornsaxiska, fornhögtyska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hol (engelska hole), substantivering av adjektiv fornsvenska hol, ihålig = fornisländska holr, fornsaxiska hol och så vidare (nyhögtyska hohl), av urgermanska *hula-; besläktade med gotiska hulundi f., håla, och angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) holh, håla (engelska hollow); ofta fört till roten i hölja; enl. andra dock snarare en avljudsform till latin caulis, stängel, stjälk, och så vidare (se kål); jämför litteratur hos Walde under caulis. Se även hölj. — En svag form av adjektiv hol, ihålig, ingår i skogsnamnet Hålaveden, fornsvenska Holavidher, jämför äldre nysvenska dän håle skog 1687. — Hålkäl, från nyhögtyska hohlkehle, se käl.

Se även: hölja

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

NEO Uttryckslexikon

Se vår korsordssida för hål