Synonymer till häfta

verb [²hẹf:ta]

Utforska synonymer och betydelser för häfta

Betydelse:

plåster

häfta substantiv

En självhäftande förbandstyp som används för att täcka och skydda små sår eller hudskador, alltså ett plåster.

häftplåster plåster

plåster

Benämningar på självhäftande sårförband som fästs direkt på huden för att skydda mindre sår.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för häfta.

häfta verb

1

Att fästa ihop delar med hjälp av häftklammer, tråd, bindning eller liknande så att något hålls samman. Används om att sammanfoga material eller blad till en enhet.

fästa foga foga ihop hopfoga

fästa samman

När fokus ligger på att sammanfoga eller fästa delar fysiskt till varandra, ofta med hjälp av ett redskap eller bindemedel.

trådhäfta binda

binda med tråd eller häftning

När något sammanfogas genom trådhäftning, bindning eller liknande teknisk metod, ofta i hantverk, bokbinderi eller andra praktiska sammanhang.

2

Att sitta fast vid något, klibba vid eller fastna på en yta. Beskriver ett tillstånd där något inte lätt lossnar utan håller sig kvar.

sitta fast klibba fastna vidlåda

sitta fast eller klibba

När något håller sig fast vid en yta eller ett underlag, antingen genom klibbighet, friktion eller annan naturlig vidhäftning.

3

Ingen synonymgrupp angiven för denna betydelse i underlaget. Denna post är därför tills vidare tom och bör fyllas först när den avsedda homonymen har identifierats.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för häfta.

auto_stories

Häfta i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Linnelapp med påstruket häftplåster, som tjenar till att fasthålla något, till exempel plåster.

  • På helt enkelt sätt och i hast fästa ett föremål vid ettannat.

    Ex: Häfta något vid en sak. Häfta fást, ihóp, i´n, se Fasthäfta, & c.

  • med.

    Stoltvång.

  • bokb.

    Medelst snören (häftsnören) och bindtråd i ryggen hopfästa arken, som tillhöra samma bok eller skrift.

    Ex: Häfta för ett brott, vara detill skyldig. Häfta på målet, icke kunna uttala orden redigt och tydligt.

history_edu

Historik & ursprung för Häfta

  • Substantiv

    2. häfta, substantiv, sammans. tunghäfta, fornsvenska hæfta, hæpta, band, fängelse, hinder, förstoppning (ännu hos B. Olai 1578); till verbet häfta; eller (delvis) en parallellbildn. till detta, alltså en avledning på -iōn av stammen hapt-, se föreg. Jfr häkta substantiv

    Se även: häfta 1

  • Verb

    1. häfta, fornsvenska hæfta, hæpta (äldst III konj.), binda, hämma med med = fornisländska hepta det samma, danska hefte, häfta, gotiska haptjan, fornsaxiska heftan, medellågtyska hechten (= svenska häkta), fornhögtyska, nyhögtyska heften, binda, fängsla; avledning av stammen i fornsvenska, fornisländska hapt n., band, fjätter, fornhögtyska haft med det samma och så vidare och fornisländska haptr, gotiska hapts, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hæft och så vidare, fången (fånge) = latin captus, forniriska cacht, t-part. till häva = latin capio, tager.

    Se även: häkta

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Häfta

NEO Uttryckslexikon

  • häfta i skuld till (ngn)

    vara skyldig (ngn) pengar

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för häfta

Korsordslösningar för häfta