Synonymer till gnista
Utforska synonymer och betydelser för gnista
Betydelse:
— "laget har tappat gnistan efter tre förluster"
— "skottet i Sarajevo var den tändande gnistan till första världskriget"
Betydelse:
gnista substantiv
En liten glödande eller brinnande partikel som lossnar från eld, metall eller annan hetta; även en liten flaga som sprätter iväg när något brinner eller bearbetas.
Glödande partikel
Avser en liten, lysande och ofta kortlivad partikel som syns i samband med eld, eldning eller gnidning.
Elektrisk urladdning
Avser en kort, ljus elektrisk urladdning eller blinkande ljusfenomen, till exempel från blixt eller mellan ledare.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för gnista.
gnista
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för gnista.
gnista verb (åld.)
Äldre eller ålderdomligt verb med betydelsen att sända ett meddelande telegrafiskt, alltså att telegrafera.
telegrafiskt sända
Används om att överföra ett meddelande via telegraf; äldre teknisk kommunikationsbenämning.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för gnista.
Gnista i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Helt liten eldpartikel, hvilken far ut ifrån något, som brinne eller glöder.
Ex: Man säger äfv. Eldgnista.
-
fig.
Säges, för att uttrycka ngot helt litet.
Ex: En gnista hopp. Han har icke minsta gnista vett.
Historik & ursprung för Gnista
-
Verb
gnista = fornsvenska, jämför fornsvenska gnist f., gniste med, äldre svenska, svenska dialekt gnistra, danska gnist, motsvarande fornisländska gneisti med, fornhögtyska gneisto med (nyhögtyska gneist; jämför gnejs), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) gnást f., med med Det östnord. i kan ha uppstått av ē (= ei i fornisländska gneisti; jämför under fresta och gäspa); annars föreligger här avljud. Man har bland av ansatt en urgermanska grundform *ga-hnaist-; jämför fornisländska hneisti och fornpreussiska knaistis, brand. I alla händelser sannol. av ljudhärmande upprinnelse liksom gottländska snaikstä det samma: egentligen 'sprakande' eller dyl., jämför föreg. — Annorlunda Brugmann IF 6: 102 f.: en sammansättning av ett gan- och en bildning motsvarande lat æstus, hetta (av *aidh-s-t- enl. Frödhe); jämför under id 1 och idel. Gan- för K. F. Johansson IF 19: 136 n. till indoeuropeiska ghen, gnida (med bakre gh), i sanskrit ghaná- och så vidare, liksom hn- och sn- i de fornisländska och gottländska orden till ett likabetydande (s)ken; jämför svenska nödeld, egentligen: gnideld, till fornisländska núa, gnida, och så vidare Men växlingen gn-, hn-, sn- måste närmast sammanhållas med den i de onomatopoetiska bildningarna fnysa, nysa (fornisländska hnjósa) och engelska sneeze eller den i fornisländska fnykr, knykr, snykr, stank, och så vidare, där en analog tolkning icke är möjlig eller antaglig. — Härtill verbet gnistra = danska gnistre. Ett avlednings-r uppträder även i fornhögtyska ga-neistra, substantiv, gnista, jämför äldre svenska, svenska dialekt gnistra det samma Möjligheten att verbet gnistra är denominativt kan sålunda ej avvisas.
Se även: gnissla 1
Källa: Hellquists (1922)