Synonymer till amma

verb, substantiv

Utforska synonymer och betydelser för amma

Verb

Betydelse:

låta spädbarn suga mjölk från bröstet
Substantiv

Betydelse:

kvinna, vars arbete är att ge bröstmjölk åt någon annans barn

amma substantiv

Substantivet 'amma' syftar på en kvinna som mot betalning eller i tjänst ammar och vårdar ett barn som inte är hennes eget; en historisk benämning för våtamma eller digivare.

historisk benämning för digivare

Används i historiska eller äldre sammanhang om en kvinna som ammar ett annat barns spädbarn, ofta i hushåll där sådana tjänster förekom.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för amma.

amma verb

Ge ett spädbarn eller litet barn bröstmjölk genom att låta barnet suga på bröstet; avser den konkreta handlingen att mata barnet från bröstet.

ge barnet bröstet

Används om att låta ett barn dia eller få bröstmjölk direkt från bröstet. Gruppen rör den bokstavliga och vanligaste betydelsen av verbet.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för amma.

auto_stories

Amma i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Uppföda barn vid bröstet, närd det med sin egenmjölk. Modren ammar sjelf sitt barn. Hon låter en annan qvinnaa. sitt barn, emedan hon ej har sund mjölk att amma det me.

    Ex: Amma upp,

    Syn: Uppamma

  • Qvinna, som med sin mjölk, vid bröstet, uppföder en annans barn.

history_edu

Historik & ursprung för Amma

  • Substantiv

    1. amma, substantiv = fornsvenska = danska amme, väl från lågtyska amme = fornhögtyska amma (nyhögtyska amme); jämför det inhemska fornisländska amma, far- eller mormor; bildat av en i barnets lallande vanlig ljudförbindelse am-, till exempel grekiska ámmia, mamma, latin amita, faster (se tant), spanska ama (jämför Amanda); även i obesläktade språkstammar; likheten med dessa och andra dylika ord beror ofta icke på släktskap, utan är rent tillfällig; jämför dadda, mamma, nunna. Då ljudförb. am-, ma- äro tidigare i barnens joller än pa-, ha de förra i regel i vitt skilda och obesläktade språk kommit att bilda beteckningar för de personer, med vilka barnen först och närmast komma i beröring, modern eller sköterskan; de senare ha oftast fäst sig vid fadern. — Från barnspr. härstammar ytterst också grekiska tithḗnē, amma, jämför (med hypokoristisk konsonantfördubbling) titthévō, ammar.

    Se även: tant

  • Verb

    2. amma, verb, Bib. 1541 = danska amme, väl lån från nyhögtyska; jämför medelhögtyska ammen.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för amma

Korsordslösningar för amma