Synonymer till I
Utforska synonymer och betydelser för I
— "Det gäller att ligga i om vi ska bli färdiga i dag!"
Betydelse:
— "hon satt i soffan"
— "han bor i Sverige"
Betydelse:
— "i början"
— "i morse"
— "i dag"
— "i kväll"
— "i flera år"
Betydelse:
— "klockan är kvart i fem"
Betydelse:
— "hon är duktig i simning"
Betydelse:
— "Vad får du i lön?"
— "hjälten i filmen"
Betydelse:
I (åld.)
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för I.
I i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Sjelfljud, nionde bokstafven i alfabetet.
Ex: Har alltid sitt egna lud, lång eller kort, utom i någr få från franskan lånade ord, t. ex. Bulletin, bulletä´nng.
-
Varande, befintlighet, vistande, läge inom gränserna, omkretsen af något.
Ex: Vara i ett rum. Vistas i en stad, ett land. Bo i Stockholm, i Svergie. Här i landet. Sitta i kyrkan, i vagnen. Hafva något liggande i en låda. Bladen i en bok. Platt i bottnen. I ett träd, inuti dess stam; äfv. i kronan, emellan dess grenar; äfv. på någon af de yttre qvistarna, t. ex.: en fågel sitter i trädet. - (Fig.) I spetsen för arméen, såsom dess befälhavare. Torka i solen, i solskenet. Vara skicklig i en konst, en veenskap. Söka exempel i historien. Utmärka sig i en batalj. Taga del i något. Stor i fred som i krig. I hans ställe.
-
Ljudet, som uppkommer, då bokstafven I uttalas.
Ex: - Man säger äfven iljud.
-
Rörelse, förflyttnig till en ort, ett ställe, in i ett föremål.
Ex: Ingå i rummet, i huset. Gå i kyrkan. Gå i land. Lägga något i en låda. Gifva någon ett värjstyng i armen.Införa en artikel i en tidning. (Fig.) Sätta sig i sinnet att . . . . Taga någon i hand. Taga något i handen. Taga någon i kragen. Slå någon i pannan. Slå vatten i ett kärl, säd i en säck. Hunden bet honom i benet. (Fig.) Falla i glömska. Blanda sig i en sak. Inträda i tjenst. Inlåta sig i en strid. Det faller hvar och en i ögonen. Säga en något midt i synen.
-
En viss tidrymd, hvarunder något skett, sker eller skall ske. Han kom i förliden vecka. Det hände i förra seklet. Det afgöres i dag, i eftermiddag, i afton. Händelsen har passeat i vår, i sommar, i jul, denna vår, &genus commune; både maskulin och feminin Vi råkas i middag, i afton, i morgon. Bröllopet komme att stå i vår, i sommar, i pingst. I regn, i vackert väder, i solsken. I min fars lifstid. I min tid, under den tid jag lefver. I veckan, i månaden, hvarje vecka, månad; även denna verb, maskulin I tid, medan tid är. I mannaminne, så långt nu lefvande menniskor kunna minnas tillbaka. - Framför genitiven af vissa tidsord betecknar I alltid en förfluten tid, till exempel: I aftons, i morgons, i middags, i måndags, i tisdags; (i dagligt tal) i våras, i somras, i höstas, i vintras, i julas, i påskas, i pingstas, i st. feminin i går afton, denna morgon, middag, förliden måndag, vår sommar, &genus commune; både maskulin och feminin I fjol, sistlidet år. I förrårs, året före det sistlidna. I jans, nyss, för en liten stund sedan.
-
En viss tidrymd, under hvars hela lopp ifrån början till slut en handling, en verkning, ett tillstånd fortfar, fortfarit eller skall fortfara.
Ex: Lefva i femtio, i hundra år. Regnet varade i fjorton daar. I år är han tjenstfri. Stilleståndt skall räcka i två år.
-
(i fråga om tid) Utmärker:
-
Riktning, läge, i afseende å väderstreck. Vägen löper i norr och söder. Kyrkan ligger i öster och vester, med gaflarna åt ö. och verb
-
Tillstånd, varelsesätt. Ett fruktträd i blomning. Ligga i feber, i barnsäng. Håret är i oordning. Vara i fara, i nåd, i onåd, i lifvet.
-
Afsigt, ändamål. Han har gjort det i afsigt att . . . . Gifva något i utbyte mot en sak. -
-
Betydelse. Ordet användes här i bemärkelse af . . . Stället bör tydas i en helt annan mening.
-
Förändring. Narcissus blef förvandlad i en blomma. Molnet upplöser sig i regn. Uppgå i rök. Hans kärlek förbytes i hat. Smäta i hetta.
-
Sysselsättning. Vara stadd i arbete, i bön.
-
Form. Sluts sig, ändas i en spets. Utgå i en vinkel. Resa sig i form af en pyramid.
-
Delning.
Ex: Dela en armé i två afdelningar. Ett poem i 4 sånger. En teaterpjes i fem akter.
-
Klädsel.
Ex: Vara klädd i jagtdräkt, i rock, i kappa. Gå i stöflar, i skjortan.
-
Afseende, synpunkt, inskränkning.
Ex: Öfverträffa någon i behag, i mod. Hvari har jag gjort er orätt? I maskulin, i plural. I moll, i dur, i den öfverliggande oktaven. Han har så mycket i sold, i lön. I lagfarenhet, i teologien. Öfva sig i skrifning. Det gör i vårt mynt 100 R:dr. Det kostar så och så mycket i tryckning.
-
Sättet, huru något sker.
Ex: I tre språng var jag hos honom. Jag skall i få ord förklara sammanhanget. I största hast. I hemlighet.
-
Ämnet, hvaraf något är gjordt.
Ex: Arbete i jern, i trä.
-
Brukas stundom, för att beteckna föremålet, ämnet, hvarom fråga är. I honom hade han en trogen vän.
-
I åtskilliga talesätt, såsom t. ex: I sjelfva verket, I och för sig sjelft, I allmänhet, I korthet, I Herranom, I sanning, I början, I förstone, med flera, som ses alla på sina ställen, der hufvudordet förekommer.
-
I sig (tonvigt på i´,) säges om något, som är förloradt, förbrukadt, södnerslaget, förtärdt, förstördt, med et ord, hvad som icke mera finnes till eller hvaraf inet mera finnes qvar. Rocken är i sig. Penningarna äro i sig. Allt syltet är i sig.
-
Ingår i åtskilliga sammansättningar med verber, nomina eller partiklar, med det allmänna begreppet af varande uti eller förflyttning till det inre af något, till exempel: Islå, Isätta, Ikalf Ibland, med flera - I det (tonvigten) på det), konjunktion Betecknar, att något sker, göres på samma gång som ett annat. till exempel: I det han sade så, bockade han sig. Någon gång säges även i samma mening: I det samma, till exempel: i det samma han gick, slog han igen dörren.
Historik & ursprung för I
-
Pronomen
I, pron., fornsvenska i, äldre fornsvenska ir = danska i, fornisländska ér, av urnord. *jiʀ = fornsaxiska gî, fornhögtyska ir (nyhögtyska Ihr), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) gé (engelska ålderd. ye; you är den oblika formen); ombildning efter 1. pers. pron. urnord. *wīʀ, urgermanska *wīs, *wīz (gotiska weis, se vi 3) av urspr. *jus, *juz (gotiska jus), I = litauiska jús, avestiska (fornöstpersiska) yûš; jämför *i̯u- i sanskrit yûyám, I (grekiska (h)ymeĩs och alban. ju kunna icke utan vidare föras till stammen i̯u-). — Bruket av I som tilltalsord till en person, från 12- och 1300-till, kommer från Tyskland. — Ni har utvecklats ur uttr. sådana som haven I, där n förts till det senare ordet (have ni). Det förekommer hos Columbus 1678 och synes ha vunnit burskap i talspr. och 1680, men betraktades länge som vulgärt. Att Gustaf III uteslutande brukar Ni i sina dramatiska arbeten, innebär ingalunda, att talspråket allmänt omfattade denna sed. Med avs. på utveckl. av Ni jämför fornisländska þér av hafiþ er och dyl. — Se för övrigt Tegnér Ark. 5: 303 f., förf. Stud. i 1600-till:s svenska södra 13 och Om namn och titlar södra 67 f., Nordman SNF IX. 4: 16 f. — Om eder se den/det och
-
Preposition
i, prep., fornsvenska i = fornisländska í, danska i, av urnord. in = gotiska (och så vidare) in (liksom fornsvenska a, nsv å = an); allm. urgermanska = indoeuropeiska *eni i grekiska ení, en, latin in, armen. i, iriska i(n), litauiska i, fornpreussiska en. Jfr iföl, ikalv, ihärdig, istadig. Se för övrigt in.
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med I
NEO Uttryckslexikon
-
pricken över i
det som gör det hela fulländat
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Det skvätter högt och långt och iskalla duschar sveper över några nyfikna som stannat upp för att titta på två små figurer som sitter gränsle på sina brädor mitt i det arga havet.
-
•
Gatorna i New York är avstängda emedan presidenten är på besök.
-
•
Det gick att se längs med husen, tvärsöver Broadway, in i Chinatown.
-
•
Lärjeheds koloni ligger utmed Gråbovägen bortanför Eriksbo i de nordöstra stadsdelarna.