Synonymer till åt
Utforska synonymer och betydelser för åt
Betydelse:
— "klänningen satt åt för mycket"
Betydelse:
— "Gå åt sidan!"
— "Hon gick åt det hållet!"
— "köket ligger åt norr"
— "han ägnade sig åt trädgården"
— "hon gladde sig åt presenten"
åt adverb
Adverb som anger mycket liten avstånds- eller positionsskillnad, ofta i uttryck där något ligger eller rör sig alldeles intill något annat.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för åt.
åt preposition
Preposition som anger riktning, läge eller sträckning mot en plats, gräns eller ett mål; används ofta i betydelsen 'mot' eller 'till'.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för åt.
åt substantiv (prov.)
Provinsiell eller dialektal benämning på små stickande insekter, särskilt knott och mygg.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för åt.
Åt i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Tjenar som beteckninsord för dativ. Gifva, skänka, hämta, skaffa åt någon. Säg åt honom det.Arbeta, skrifa åt någon, för någons räkning.
-
Betecknar röelse tillen ort, riktning åt ett håll. Fara åt staden.Vägen åt Stockholm Åt alla håll. Åt norr, åt söder. Åt andra sidan. Fönsret går åt gaan. Åt venster, åt öger, ell. venster åt, höger åt. Vrida åŽt sig, åt venster. Gå åt skogen, drag åt blåkulla, åt helvete, åt fanders! drag för fan i våld! svordomsutryck i det lägre språket, då man uttrycker sitt ogillande, missnöje med hvad någon yttrat, begärt, och så vidare - Ingår i åtskilliga sammansättninar, såsom: Norråt, söderåt, hitåt, ditåt, häråt, m fl.
-
Antyde närhet till ett visst ställe. Smal åt ändan. Åt toppen till.
-
Utmärker närmande till en viss tid.
Ex: Det lider åt aftonen, åt natten. Åt vintern, fram åt vintern. Åt året (egentl. åt åre), nästa år.
-
Brukas i åtskilliga talesätt. Maka, jemka åŽt sig, lemna rum invid sig åt en annan. Det är ej åŽt, det är ej värdt, lönar ej mödan. Fägna, glädja sig åt något, öfver någto. Hv ad går åŽt dig ell. had kommr åŽt dig? hur är det fatt med dig? När feber är äŽt honom, när han har anfall af feber. Han har viarit åt mig flera månader, antasat mig &genus commune; både maskulin och feminin Gå illa åt någon, illa, hårdt behandla, bemöta, hålla efter någon; strängt examinera någon, så att han ej kan svara; lexa upp, och så vidare Se feminin ö. de ord, med hvilka åt utbildas. - adverb Det är ej åŽt, ej värdt åt, det är ej värdt, lönar ej mödan, till exempel: Det är ej åt att skrifva. Hvad är det åt? hvad tjernar det till? Gå åŽt, förbrukas, blifva slut, till exempel: Det går mycket papper åt; även omkomma, dö, till exempel: Jag hae så när gått at af skratt. Klämma åŽt, klämma till hårdt. Se feminin ö. Bära, Göra och de ord, med hvilka åt utbildas. - Åt ingå äfven som suffix i åtskilliga sammansättningar, såsom: Efteråt, mellanåt. Se dessa ord.
Historik & ursprung för Åt
-
Substantiv
[åt, svenska dialekt, ohyra, se åtel.]
Se även: åtel
-
Adverb
åt, prepos. och adv., fornsvenska āt, at, vid, hos, vid tidsbest.: om, på, vid, mot med med, vid rumsbest.: mot, till, åt, dessutom bland av: med, genom = fornisländska at (fno. även át), norska aat, danska ad, gotiska, fornsaxiska at, fornhögtyska az, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) æt (engelska at) = latin ad, till med med, kelt. ad; etymol. = infinitivmärket att. — Den långa vok. i fornsvenska (varav nysvenska å) har sekundärt uppkommit genom uddljudsförlängning såsom i nysvenska åv (= av), åka och så vidare — Betyd. 'till' vid rumsbestämningar var allmän ännu åtm. på 1600-till, till exempel Messenius: 'rymbde . . åth . . Norige', 'begifwa sigh åth Swerige', 'löpa . . åth Dantzigk' och så vidare och kvarlever ännu i svordomar, till exempel dra åt skogen, åt fanders samt i förb. med till till exempel 'han for åt Stockholm(shål-let) till', ävensom i vissa dialekt 'resa åt stan' och så vidare, jämför östg. 'gå på tuset', av (å)t huset, med senare tillagt på (se hus). Riktningsbetydelse i överförd användning uppträder i skratta åt, jämför fornsvenska leia at, fornisländska hlǽja at, engelska laugh at. Betyd. 'med avseende på' kvarlever nu blott i lagspr. brista åt eden. Det hithörande fornsvenska uttr. ey ær stort at ('det ligger ej mycken vikt vid') uppträder i olika varianter långt in på 1700-till, till exempel O. v. Dalin: 'Hvad är det åt at fika'. Ett minne av uttr. lata sik nöghia at (jämför gamla bibelövers. Luc. 3: 14), låta sig nöja med, föreligger i verbet åtnöja sig, åtnöja s, och av konstr. spyria at i åtspörja. Äldre användning av prepos. åt avspeglas även i uttr. bära sig åt (se bära, åtbörd, åthävor), åtfölja, åtskilja. Det vardagliga och dialektiska nysvenska far, mor (och så vidare) åt ngn är en fortsättning av fornsvenska uttr. såsom till exempel fadher at Alexander, jämför gamla bibelövers., 5 Mos. 22: 15: 'Så skola fader och moder åt qwinnone taga henne'; i vissa dialekt, till exempel Dalbym. Vrml., som regelbunden omskrivning av genit. Nu föråldrade användning av åt förekomma i vår gamla bibelövers., till exempel 'han wardt kär åt (dvs. i) henne' (rätt vanlig i äldre nysvenska, till exempel Asteropherus, Börk och ännu Dalins Arg.) = fornisländska kǽrr at, äldre danska kær ad. Gamla sammans. med åt (urgermanska at) föreligga i dit, hit och nyhögtyska bis, tills (av bi = bio. fornhögtyska az). — Vad går åt dig?, jämför fornsvenska hitin gaar them miok fast aat, dvs. värmen ansätter dem mycket = nisl. livat gengr at þér, danska hvad gaar ad dig: med urspr, samma betydelse av riktning-söm i ovan anf. uttryck. — Om åt i äldre nysvenska åt åre, efter ett år, se år. — Jfr åtbörd, åtminstone, Åtvid.
Källa: Hellquists (1922)