Synonymer till till
Utforska synonymer och betydelser för till
Betydelse:
— "Ta en kaka till!"
— "hon skrattade till när hon såg hans maskeradkostym"
— "han ryckte till när hon klappade honom på axeln"
Betydelse:
— "de ska resa till landet på fredag"
— "han stannar till i morgon"
Betydelse:
Betydelse:
— "hon är mor till fyra barn"
till adverb
Används för att ange att något kommer dessutom, dessutom en gång, eller att något läggs ovanpå det som redan nämnts eller finns; motsvarar en ny, extra eller ytterligare förekomst.
ytterligare
När till betyder en extra mängd, ett extra exemplar eller ännu en gång av något som redan finns eller har nämnts.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för till.
till preposition
Preposition som anger riktning mot ett mål eller en gränspunkt, eller att något sträcker sig fram fram till en viss punkt i tid eller rum.
riktning och gräns
Används när något går mot, når fram till eller avgränsas av en viss punkt, plats eller tidpunkt.
Preposition som anger ändamål, funktion, användning eller att något är avsett som något annat.
Preposition som anger att något hör ihop med, tillhör eller läggs till något annat, ofta i betydelsen extra del, bilaga eller riktning mot en mottagare.
anknytning och tillägg
Används när något är sammanbundet med, hör till eller riktas åt en mottagare eller ett sammanhang.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för till.
Till i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Betecknar:
Syn: Fot
-
Ex: Kom till mig. Skynda till henne. Trycka någon till sitt bröst. - Utbildas fördenna bem. lofta med genit. indef., men afser då en rörelse, som åsyftar ett förblifvande på det ställe, dit rörelsen sker. Mansäger sålunda: Gå till dit rörelsen sker. Man säger sålunda: Gå till bords, till sängs, för att spisa, hvila. Gå till bordet, till sängen,betecknar blotta rörelsen, utan något särskilt syfte. Löpa till skogs. gå till sjös.
Syn: Fot
-
Begränsning för en utstärckning, en rymd.
Ex: Ryssland sträcker sig ifrån Ishafvet till Svarta hafvet. Från venster till öster.Från solens uppgång till dess nedgång. Från himmelen till jorden. Vattnet räckte honom till knäet.
Syn: Fot
-
Begränsning i tid.
Ex: Till år 18567. Från jul till nyåret. Dröj dermed till aftonen. Lefvat. en hög ålder. Tjugo minuter till åtta, öfver sju. Från d. till dag, med hvar dg.
Syn: Fot
-
Riktnign, i målarkonsten
Ex: Tala, skrifva till någon. Hvad sade han till dig? Skrifva till en ort. Vända sig till någon. Hennes ögon voro vända till mig. Vänd det t mig, åt mig. Ställa, adressera sitt tal, ett bref till någon. Brefvet är till mig, stäldt, adresseradt till mig. Jag har en bön till er, en bön att göra er.
Syn: Fot
-
Ex: Till sjö, på sjön eller i något afstånd från land. Till lands, och sjös. Ligga till sängs.
Syn: Fot
-
Beskaffenhet, sätt, hänseende.
Ex: Angenäm till smaken. Tidigt man, till seder och till sinne. Sjukt. kropp och själ. Kännsa någon blott till namnet. Ett barn till förståndet. Lång till växten. Läkare till yrket. Skilda till intressen. Likna någon till skapnaden.
Syn: Fot
-
Tillhörighet.
Ex: (Uttryckes i latinet med genitiv.) Lättjan är moder till alla laster. Foten till ett bord.Fadren till denna flicka. Författaren till ett arbete.
Syn: Fot
-
Öfverlemnande, tillegnande. Leman ett kort till någon. Dedicera ett arber till en vän.
Syn: Fot
-
Öfvergång, förflyttande till ett nytt tillstånd. Förvandla någon till ett djur.
Ex: Blifva till sten. Kröna till konung. Välja till biskop. Öfvergå från nyfienhet till beundran. Koka till gröt, så att det blifver gröt. Arbeta till deg.
Syn: Fot
-
Ändamål, afsigt.
Ex: Födas till lycka. Lända till nytta. En dygdig vandel leder till sällhet. Pappert. skrifning. Tyg till en klädning. Till förklaring öfver. Hvad tjerna det till? Det tjenar till attöfvetyga honom.
Syn: Fot
-
Föremål, ämne. Kärlen till friheten. Rätt till lif, till heder.Skicklig, duglig till en sak.
Ex: Tillstånd till jagt.
Syn: Fot
-
Uttrycker att man viner, bekommer, ådrager sig något.
Ex: Arbera sig till penningar. Läsa sig till en sjukdom. Gå sig till fotskaf.
Syn: Fot
-
Till brukas att förbinda ett substantiv med ett annat, då det ena genom apposition tillägges såom predikat.
Ex: En lymmel till karl, en lymmelaktig karl. En krona till vän, en förträfflig vän. Han har ett nöt till dräng, en nötaktig dräng.
Syn: Fot
-
Förekomer i ivissa uttyck och talesätt, som ej gerna låta förasig till något af föregående bemärkelser. Sätta ord till musik,skrifva ord att sjungas på en viss melodi. Göra till viljes,
Ex: Till salu, att försäljas. Till skiftes, se Skifte. Till fots, gående. Så till sägandes, se Säga. Gifva till känna, Tre till fyra. Till och med, prep. Betecknar, att en tidrymd sträcker sigtill någon viss uppgifven tidsafdelning eller tidpunkt och äfven såsom gräns inbegriper denna. Från Söndagen till och med Onsdagaenfick han ej smaka en bit mat. Till och med detta året. - Brukas äfven som konjunktion, isamma mening som: Äfven, ja äfven, hvad mer är. Han vet till och med det. Till och med barn veta det. - Till,
Syn: Vilje, Fot
-
Tillägg, påökning.
Ex: Dricka ett glas till Jag har en till I dag åtta dar till, åtta dagar härefter. (Fam.) Det ör harken till eller ifrån, har intet att betyda.
Syn: Fot
-
Stängning, tillslutning.
Ex: Skjuta till dörren.
Syn: Fot
-
Eftertryck. Draga till Klämma till Slå till
Syn: Fot
-
fam.
Mån, proportion.
Ex: Få bealt allt som an arbertar till Handtera en om han är till
Syn: Fot
-
Rörelse till ett ställe, till exempel: Tillkomma, tillströmma, tillskynda.
Syn: Fot
-
Begränsning, till exempel: Tillgränsa, tillstötande.
Syn: Fot
-
Riktnng, syfte, mål, till exempel: Tilltala, tillskrifva, tillställa, tillvända. - d) Öfverlemnane, till exempel: Tilldela, tillegna.
Syn: Fot
-
Tillhörighet, till exempel: Tillhöra, tillkomma, tillböra. -
Syn: Fot
-
Ökande, tillägg, till exempel: Tillöka, tillägga, tillfoga.
Syn: Fot
-
Stängning, till exempel: Tillsluta, tillskjuta, tillstänga.
Syn: Fot
-
Syn: Fot
-
Ligga till , Sitta till, Stå till, med flera, se Ligga, Sitta,Stå. Göra sig till, se med hvilka Till adverbialt sammanställes. - Till dess att ell.
Ex: Till dess konj. I afsigt att, för att, på det att. Det skeddet. den ändan att han skulle tröttna. Han gjordet det, till att afleda alla misstnkar ifrån sig. Till att vinna så stor rikedom, fordras mycket arbete. - Till attbrukas stundom för Att såsom nota infinitivi, till ex.: Jag kom t.latt tänka derpå. - Säges äfv. familiert för: Började, till ex.: Ochjag till att skratta. - Till är äfven en sammansättningspartikel, ochbildar som sådan en stor mängd sammansättningar, både verber, nomnaoch partiklar. Betecknar härvid i allmänhet:
Syn: Fot
Historik & ursprung för Till
-
Preposition
till, vard. även te, fornsvenska til, yngre även tel, te (uppkommet i obetonad ställning såsom ska av skall), som prepos. med genit., dock, i sht i yngre fornsvenska, utbytt mot dat. eller ackus. = fornisländska, fornfrisiska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) til (engelska till), i fornfrisiska med dat.; egentligen ackus. sg. av urgermanska *tila- = medellågtyska til, tel n., mål, slut, gräns, fornhögtyska zil (nyhögtyska ziel), jämför fornisländska aldrtili, död, egentligen: livsslut; till skogs (och så vidare) alltså urspr.: med skogen som mål; antagl. av samma stam som gotiska (ga)tils, passande, god, fornfrisiska til, god, väl egentligen: ändamålsenlig, jämför det gamla finska lånordet tila, tillfälle, ställning, villkor, och fornisländska útili, skada (se även under tjällra). F. ö. av omstridd härledning: vanl. betraktat som rotbesl. med tid (se den/det och). — Om genitivuttryck efter till se Vendell Språket i P. Svarts krön. södra 149 f., förf., 1600-t:s svenska södra 167 f., Östergren Spr. och st. 17: 137, Noreen V. språk 7: 363. — Har ersatt den gamla urgermanska prepos. *tō = engelska to, nyhögtyska zu; även i betydelse 'alltför', till exempel komma till korta, efter nyhögtyska zu kurz kommen (se närmare under kort 2). — Det förr vanliga till i uttr. ss. 'Herr Andreas Torstenson, Grefve till Ortala, Friherre till Viresta, Herre till Forstena' och så vidare efter nyhögtyska förb. med zu; jämför dock redan i fornsvenska 'Erik tiL Almavik' (1412; nyare avskr.; Sdw. Till.). — Dessutom som infinitivmärke, i nysvenska blott vardagl. och dialekt 'Jag skulle be té få ..', fornsvenska til, till exempel 'byriadho the til fly', 'nw haffwom wi thima (dvs. tillfälle) til them fördærffwa' (i nysvenska till att). Alltså samma utveckling som av fornsvenska prepos. at (= svenska åt) till infinitivmärket at (= att 1), eller som av nyhögtyska zu, engelska to. — Nsv. till som konjunkt. (vard.) i betydelse 'till dess, tills' finns redan i fornsvenska Där i samma betydelse även til at (också: på det att), och til þæs (även med at, sum), varav svenska till dess, i äldre nysvenska även: förrän (till exempel Bib. 1541) = norska til dess, av genit. till det; sammandraget: tills (se den/det och). — Till uppträder ofta som första led i sammans. Dels inhemska såsom tillbud, äldre fornsvenska tilbuþ (i fornsvenska och äldre nysvenska även: bjudning, inbjudning); — tillgiven, 1670-till (Lucidor och så vidare) = äldre danska tilgiven, fornisländska tilgefinn (e-u), till det reflex, giva sig till, redan i fornsvenska, jämför Kolmodin 1732: 'Jag war Naëmi så giwen til i alt'; av samma slag som till exempel hängiven, nyhögtyska ergeben; — tillgjord, Rosenstein 1787: 'det . . tillgjorda . . dagspråket', Sthlnis Posten 1792: 'tilgjord blygsamhet', Weste 1807; ej upptaget av Sahlstedt 1773, men vanligt redan på 1790-till; en specifikt svensk bildning, till reflex. göra sig till såsom behärskad till behärska sig eller tillbakadragen till draga sig tillbaka (delvis dock med nyhögtyska förebilder); — tillstädja, fornsvenska tilstædhia, tillåta, även stædhía til = danska tilstede; till städja, som i fornsvenska hade även denna betydelse; i sammans. till- möjl. dock efterbildning av medellågtyska tosteden det samma och i så fall till följ. grupp. Egentl.: ställa sig till; jämför latin adlocāre (engelska allow det samma) till locus, ställe. Om det besläktade nyhögtyska gestalten se städja; — tillsäga, fornsvenska tilsæghia, tilsighia = danska tilsige. I fornsvenska även 'lova' (= danska) och i denna betydelse möjl. påverkat av medellågtyska, jämför substantiv tosage, bland av 'löfte', ävensom nyhögtyska einem zusagen, lova; — tilltagsen och tilltyga, se den/det och; — tillvälla sig, fornsvenska tilvælda sik = äldre danska tilvælde, avledning av fornsvenska vald = våld; — tillåta, fornsvenska tillāta, även lāta til = danska tillade, motsvarande fornisländska láta til, medellågtyska tôlâten, nyhögtyska zulassen. Egentl., såsom redan i landskapsl.: giva eller släppa till, giva tillträde, varav: släppa efter eller dyl.; jämför likn. betydelse-övergång i till exempel medgiva, nyhögtyska zugeben. — Dels efterbildningar efter nyhögtyska såsom: tillbehör = danska tilbehør, efter medellågtyska tôbehôre = nyhögtyska zubehör, jämför fornsvenska tilbehörilse, tilbehöring; — tillbörlig, fornsvenska tilbörliker = danska tilbørlig, till nysvenska (såsom sig) tillbör, fornsvenska tilböra, tillkomma, vara tillbörligt, efter medellågtyska tôboren, jämför nyhögtyska gebühren (se böra); — tilldraga sig, till exempel 1557 i numera obr. användning (om träta och oenighet), i äldre nysvenska även: belöpa sig till = danska tildrage sig, efter medellågtyska sik tôdragen = nyhögtyska sich zutragen, till lågtyska dragen, bära (= draga); se betydelse-analogier under hand; — tillfreds, 1558: tilfredz, förr även -i- till exempel 1565 = danska tilfreds, efter medellågtyska tôvred(en) = nyhögtyska zufrieden; — tillfälle, se den/det och; — tillför(e)ne, fornsvenska til förene, til foren(ne) med med = danska tilforn, efter medellågtyska tôvorne, tôvoren, av fornsaxiska te-foran, framför, framtill (se forn); — tillförlitlig, Widekindi 1671, ombildning (i anslutning till förlita sig) av äldre nysvenska tillförlåtlig, till exempel Tegel; 1547: tilförlatelig adv.; ofta i brev: 'tillforlathlighe godhe wenn och Broder' 1588 och så vidare = danska tilforladelig, efter medellågtyska tôvorlâtich = nyhögtyska zuverlässig; jämför nyhögtyska sich verlassen, förlita sig, egentligen: överlämna sig (se förlåta); — tillgiva, fornsvenska tilgiva, förlåta, efterskänka (även i Bib. 1541: 'men tinom brodher skalt tu tilgiffuat') = danska tilgive, efter medellågtyska tôgeven = nyhögtyska zugeben (tillstå, medgiva), i betydelse 'förlåta': vergeben; jämför likbetyd. franska pardonner, till donner, giva (se pardon); om likn. betydelse-utveckling se för övrigt under förlåta; - tillgänglig, se -gänglig; — tillika, Bib. 1541 = danska tillige, efter medellågtyska tôlike = nyhögtyska zugleich (se adjektiv lik); — tillnamn, 1626 om (adligt) familjenamn; samtidigt (1625) även om öknamn = danska tilnavn, väl efter nyhögtyska zuname (jämte beiname), jämför latin agnomen; — tillräkna, fornsvenska tilrækna = danska tilrægne, efter en medellågtyska motsvarighet till nyhögtyska zurechnen, egentligen: sätta på någons räkning eller konto, jämför latin imputāre till putāre, räkna (= putāre, skära, i amputera); — tillskansa sig, Sylvius 1682: 'worde the . . tilskantzandes', J. Cederhielm 1707: 'som iag tror en annan wara tilskantzat', retl.: Oelreich 1755 och så vidare (ej hos Lind 1749, men Sahlstedt 1773) = äldre danska tilskanse jämför medellågtyska tô samene schantzen, rycka till sig, till medelhögtyska schantzen, idka hasardspel, alltså egentligen: vinna på spel eller genom en lyckträff, till nyhögtyska schanz(e), lyckträff, fördel, vågstycke, medellågtyska schantze (varifrån äldre nysvenska skans) = chans (se den/det och); — tillskriva, fornsvenska tilskriva, tilldela förtjänsten för och den/det, skriva till = danska tilskrive, efter medellågtyska tôschriven = nyhögtyska zuschreiben, egentligen: skriva på någons räkning (jämför tillräkna), motsvarande engelska ascribe to; — tillstå, fornsvenska tilstā, tilstanda det samma, även: tillstädja (såsom också i äldre nysvenska), vittna, sluta sig till, stå bredvid = danska tilstaa, efter medellågtyska tôstân = nyhögtyska zugestehen (i betydelse 'tillstädja'; i betydelse 'tillstå': gestehen); egentligen: ställa sig bredvid, sälla sig till, varav: instämma med och så vidare; jämför vidgå; — tillstädja, tillsäga, se föreg, grupp; — tillvita, 1550-till, i äldre nysvenska även i god mening, fornsvenska tilvīta, till fornsvenska vīta, anklaga, beskylla, bevisa; se för övrigt förevita, vite och vitsord. — Om tillstädes se -städes. — Se för övrigt tillfälle och tillstymmelse.
Se även: tilla 1
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Till
NEO Uttryckslexikon
-
(vara) till sig
(vara) upprörd eller upprymd
-
(vara) till åren (kommen)
(vara) ganska gammal
-
av och till
vid vissa tillfällen
-
de skulle just till (att gå)
de stod just i begrepp (att gå)
-
det gör varken till eller från
det har ingen (vare sig positiv eller negativ) betydelse
-
det vill mycket till
det krävs extraordinära insatser eller omständigheter
-
falla till föga
ge upp
-
känna till
veta
-
lägga till rätta
klargöra — missförstånd e. d.
-
stå till buds
vara tillgänglig
-
så ligger det till
så förhåller det sig
-
sätta livet till
mista livet
-
ta till orda
börja tala
-
till en början
i början
-
till fots
med användning av fötterna — för förflyttning
-
till hands
inom räckhåll
-
till och från
vid vissa tillfällen
-
till och med
med övre eller bortre gräns vid — ofta vid angivande av tidsperiod
-
till och med
(faktiskt) även — med understrykande av det anmärkningsvärda
-
till salu
(avsedd) för försäljning
-
till skänks
såsom gåva
-
till slut/sist
(äntligen) efter viss (vänte)tid — äv. med förbleknad tidsbetydelse
-
till tusen
i hög grad