Synonymer till äril

äril, arkaiserande och högtidl.: härd, äldre nysvenska ärel till exempel Arvidi 1651 (jämför rännil och äldre svenska rännel), växelform till eller snarast analogisk ombildning av svenska dialekt ären (till exempel Hall.), fornsvenska ærin, även aren = fornisländska arinn, norsk-danska aare, äldre danska arn, danska arne och det gamla finska lånordet arina; urnord. (þal) aʀina (By), ack. sg. n., denna upphöjning, är dock osäkert; väl av urgermanska *azina- (-ena-) och möjl. även *azana-, antagl. besläktade med latin āra (av *āzd), brännaltare, och osk. aasas n. pluralis, 'aræ', till urindoeuropeiska roten as i arēre, vara torr (av az-), sanskrit ā́sa, aska, och så vidare (se för övrigt aska och ässja); jämför till betydelse litauiska pelēnè, härd ~ pelenaĭ, aska, med flera liknande paralleller. — Ordet är i betydelse 'härd' speciellt nordiskt, men bör väl, såsom också skett, identifieras med fornhögtyska arin, erin, altare, egentligen: fast, tillstampad eldstad (Meringer IF 17: 122), och kanske också med det formellt överensstämmande fornhögtyska ordet med betydelse 'golv' (nyhögtyska dialekt ern, ähren), som dock av somliga betraktas som lån från latin arēna (= svenska arena; Walde under āra efter Kluge, som dock i Et. Wb.9 uppgivit denna åsikt). — Om möjligheten av ursläktskap mellan äril, ässja och så vidare och latin ārea, öppen plats (egentligen: torr, avbränd?), se areal. — Vissa betänkligheter mot den ovan förordade härledningen av äril från roten as vållar dock frånvaron i vissa former av ʀ-omljud; enl. Kock Ark. 15: 357 verkar detta emellertid icke på a, då ett a uppträder i följande stavelse, vilket kunde tala för den ovan såsom möjlig uppställda växelgrundformen *azana-. Om ljudutvecklingen jämför även Pipping Nord. språk ljudl. södra 98 (med litt.-hänv.). — Ordet har i riksspr. undanträngts av det från nyhögtyska lånade härd, som för övrigt självt synes utgå från en likbetydande rot (andra betydelse-paralleller se under ässja). I många dialekt har däremot härd ännu icke trängt in, och i åtskilliga, där det uppträder, hänvisar dess utveckling på jämförelsevis ungt lån från riksspr. Om ett annat urindoeuropeiska ord med samma betydelse se under vestal.