Synonymer till ända
Utforska synonymer och betydelser för ända
Betydelse:
— "Jag kan köra dig ända hem!"
— "mormor levde ända till sin hundraårsdag"
Betydelse:
— "nålen var spetsig i båda ändarna"
Betydelse:
— "hon halkade och satte sig på ändan"
ända verb, adverb
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för ända.
ända substantiv (el. ände)
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för ända.
ända substantiv (vard.)
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för ända.
Ända i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
I allmänhet: Det yttersta af rum, antal, tid ellerfortvarande.
Syn: Kröna
-
Bringa till slut sluta, göra äne på.
Ex: Ända sitt lif, sina dagar. Han ändade sin regering med enberömdvärd handling.
-
Utmärker en viss noga bestämd gräns, vares ig i rum, tid eller förhållande.1) I fråa om rum. Betecknar rörelse, läge eller utsträckning. Jag for härifrån ända till Upsala, utan att smaka ett Guds lån. Han har kommit ända från Paris.
Ex: Ända från Ysd till Torneå. Han stod ända bakom.Vattnet nådde honom ända til knä. Gå ända dit, hit, ända fram, ända in. Skottet gick ända igenonom, helt och hållet igenom. Ända ned i afgrunden. Ända upp på berget. Ända öfver Alperna. Ända omkring, rundt omkring.
-
Det yttersta af längd.
Ex: Ändan af ett snöre. MVi gingo till ändan af gången, af trädgården, af staden. I begge ändaar af bandet, stången, bjelken. Från ena ändan till den andra.
Syn: Kröna
-
Slutas.
Ex: Här ändas berättelsen. Hur skall det ändas? Det ändar sig illa.
-
I fråga om tid. Utmärker fortfarande från eller till en viss bestämd tidsgräns.
Ex: Ända från sin ungdom, barndom. Ända från Abrahams tid. Sofva ända till ljusan dag. Ända till lifvrets slut. Ända till i dag. Ända hititills. Ända in på vintern. Ända inemot jul. Ända till dess ell. ända tills. Ända ligenom, beständigt.
-
Fig. fam. Börja i galen ä.,
Det yttersta i utsträckning: Kant, sida, gräns. ställa upprätt, till exempel: stå upprätt. omkull, till exempel: oklokt.
Ex: Vid skogens ända Ändan af ett bord, af en åker. Från all verldens ändar. Till verldens ända Resa, sätta på ända, Resa en tunna på ända Stå på ända, Öfver ändaa, Falla öfver ändaa. Kasta öfver ända, se Öfverändakasta.
Syn: Kröna
-
gam. Hafa en viss slutform ändelse. Ord, som ä-s påen vokal.
Syn: Slutas
-
Betecknar en öfverdrift, vare sig i godt eller ondt.
Ex: han beundrar ända till hennes fel.
-
fig. i lägre språket
Bakdel på en menniska.
Ex: Sitta på ändaan, på bara ändan. Gifva någon en fot i ändaan
Syn: Fot, Kröna
-
Nyttjas för att utmärka en viss krets af ting eldler begrepp i hela dess vidd, då alltid föregånget af proposition
Ex: från. Från minsta fågel ända till örnen.
-
Teol. Verldens ä.,
(utan pluralis) Slut, utgång. denna verldens förstöring.
Ex: Boken, berättelsen har ingen ända, är utan ända
Syn: Kröna
-
Ända fram, rent ut, till exempel: Säga sin mening ända fram. Han är ända fram, rätt fram.
-
Litet stycke af något långt och mycket smalt (till exempel af tåg, tråd).
Ex: Bildar sammansättningarna Tåg-, Tråd-, Silkes-, Ullgarnsända.
Syn: Kröna
-
skepp.
Hvarje tåg som hör till löpande godset.
Syn: Kröna
-
I fråga om rum:
Syn: Kröna
-
(utan pluralis) Det yttersta, sista i afseende på antal, mängd, myckenhet, mått, mål, och så vidare Det var ngen ända på mennskor, som strömmade till, en otalig mända af menniskor tillströmmande. Han fick snart ända på sina penninar, de togo snart slut. Göa ända på, göra slut på, förstöra, till exempel: Göra ända på sin egendom.
Syn: Kröna
-
Syn: Tilländalöpa, Kröna
-
Anmärkning Ände är den ursprungliga formen, menÄnda brukas nu allmännare i skriftspråket, hvaremot Ände bibehåller sig mera i talsprå- ket i bestämd form vanligen sammandraget tillÄénn ell. Ä´nn (till exempel: Ge en fot i änden).
Syn: Kröna
Historik & ursprung för Ända
-
Verb
2. ända, verb, fornsvenska ænda (ipf. -aþe och -de) = fornisländska enda (ipf. -aða och enda), fornsaxiska endiôn, endôn, fornhögtyska enteôn, entôn (nyhögtyska enden), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) endian (engelska end), av urgermanska *anðiōn, bildat som härja, klövja, vädja, ägga.
-
Adverb
3. ända, adv., i ända från, till, egentligen kasusform till fornsvenska ænde (= ända 1). I (götal.) dialekt 'alldeles' (dä va änna så), 'mycket' (änna bra), 'just' (änna na), motsvarande i norska dialekt
-
Substantiv
1. ända, substantiv, egentligen oblik kasus till ände (jämför anda ~ ande och så vidare), fornsvenska ænde = fornisländska endi(r) med, danska ende, gotiska andels, fornsaxiska endi, fornhögtyska enti (även neutr., nyhögtyska ende n.), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ende (engelska end), av urgermanska *andia-, *andian-, snarast avledning av urgermanska *and-, emot, i grekiska antí och så vidare (se an- 2 och än 2), alltså egentligen: 'det mitt för eller emot ngt varande'. Jfr den likartade bildningen änne ävensom ända 2, 3 och äntligen. — I betydelse 'repstump' i tågända allmänt urgermanska uttr.: danska tovende, lågtyska ên ende tou, nyhögtyska ein endchen tau, engelska rope-end. — Med avs. på betydelse 'podex' jämför danska ende, medelhögtyska ende (svans), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) endwærc, smärtor i anus. — Till den ändan, arkaistiskt, till det ändamålet, i det syftet, fornsvenska til thæn ænda, till ænde i betydelse 'ändamål', motsvarande äldre danska til det ende, i danska efter nyhögtyska ende n. i samma betydelse, engelska end, jämför latin finis (franska fin) och grekiska télos, slut och ändamål. — Ändan kröner verket, jämför medellågtyska wen de ende gût is, / So hat al dat werk prîs, italienska il fine corona l'opera, efter latin opus coronat finis; jämför även slut. — Över ända i till exempel kasta över äldre, motsvar. i danska, jämför lågtyska aver ende umkanten. Det motsvar. fornsvenska övir ænda betydde däremot 'i upprätt ställning', liksom äldre danska och medellågtyska over ende; jämför svenska dialekt ännavänna, vända upp och ned på = danska endevende. — Ändalykt, fornsvenska ændalykt, slut (i sht om livets sista tid), fullbordan = fornisländska endalykt, danska endeligt; till svenska dialekt, fornsvenska lykt, slut = fornisländska, av urgermanska *lukiþō, bildat till urgermanska *lukjan, tillsluta, stänga (= lycka 3; jämför för övrigt lock 2, lucka och så vidare), såsom till exempel -täkt i intäkt till fornsvenska taka (= taga) och under -täkt anförda ord. I svenska (nu skämts.) även i betydelse 'bakdel, podex'. — Ändamål (förr även ände-), 1680-till, Swedberg 1709, Dalins Arg. = danska endemaal, övers, av nyhögtyska endziel (se till). Tidigast dock i betydelse 'slutmål, slut' (så ännu till exempel 1723). I danska även øiemed, till substantiv med, mål, egentligen: mittpunkt (se mid-). — Ordet förekommer icke sällan i ortn. som beteckning för gårdar (och så vidare) vid ändan av sjöar, till exempel Vassända (av Vatnsända) Vgtl., Dalsland och -ändan Bohuslän; andra exempel se under Salnecke. I ortn. Ändesta, Ännesta Västmanland, Uppl. ingår ej ordet ända utan ett numera utdött personnamn.
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Ända
NEO Uttryckslexikon
-
(hålla på) dagen i ända
(hålla på) hela dagen, från början till slut
-
världens ände
Trosa — med tanke på stadens avskilda läge