Utforska synonymer och betydelser för äga
Betydelse:
— "gårdens ägor sträckte sig ända ner till havet"
äga substantiv
Substantivisk användning som syftar på jord, mark eller annan fast egendom som någon äger eller innehar. Avser en ägd markbit, tomt, gård eller annan besittning av fast karaktär.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för äga.
äga verb
Att ha något som sin egendom eller i sin besittning; att vara innehavare eller ägare till något.
äga i betydelsen ha som egendom
Används när någon har något i sin ägo, disponerar över det eller juridiskt betraktas som ägare.
Att ha rätt, befogenhet eller laglig grund att göra något; att vara berättigad till något.
vara berättigad till
Används i juridiska, formella eller administrativa sammanhang när någon har rätt att få, göra eller kräva något.
Att något inträffar, sker eller förlöper; att en händelse eller process går av stapeln.
ske eller inträffa
Används om händelser, möten, ceremonier eller processer som äger rum vid en viss tidpunkt eller i ett visst sammanhang.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för äga.
Äga i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Innehafva och besitta med egen rätt, såsom egentillhörighet. Hvem äger detta hus?
Ex: Äga stor förmögenhet. Förslösa allt hvad man äger och har.Allt de lilla han äger.
-
Egendom, besittnig. Det är ej mer än en mans äga, är lagom att ägas af en enda, ärför litet att delas. - Brukas i singularis sällan, utom i vissatalesätt, i hvilka den gamla böjda kasus Ägo ännu bibehåller sig,till exempel: Hafva i sin ägo, innehfav, besitta. Komma, vara i ens ägo,blifa, vara ens egendom, tillhörighet. - Ägor, Den mark, som hör under en större eldler mindrejordegendom. Den gården har stora äga Det ligga på mina äga Jagapå andras äga
-
Ex: Äga goda löneinkomster. Äga goda egenskaper. Äga stora dygder, förtjenster. Äga mycken styrka, vighet,godtt förstånd. Äga snille, skönhet, talanger. Äga anseende, makt, influytande. Äga ens vänskap, förtroende.
-
Äga någon, åtnjuta dess närvro, sällskap; även besitta en persons kärlek. Han ville ofr allt, för att äga henne.
-
Hafva rättighet, vara behörig. vara berättigad att &genus commune; både maskulin och feminin höflighetsuttryck, då man vill antyda, att man gerna vill tjena någon.
Ex: Äga att hålla sig till köparen. Han äger ej söka det. Han äger döma derom. Äga att göra och låta, Ni äger att döma derom. Ni äger att befalla öfver mig
-
Vara pligtig, skyldig.
Ex: Wurþur, nakor man i kronune þiænist fangen, þa æger Konunger hhan lösæ.
-
betyder Äga:
-
Brukas äfven i några särskilta talesätt, till exempel: inträffa, hända, ske, till exempel: är sant, verkligt, riktigt. är ogrundadt.
Ex: Äga rum, Om ett upplopp skulle äga rum. Det äger sin riktghet, Det äger ingen grund, Äga rätt, se Äganderätt.
Historik & ursprung för Äga
-
Substantiv
2. ega, äga, substantiv, fornsvenska ēgha = fornisländska eiga, danska eie; varav den oblika kasusformen ego (i min ego och den/det); jämför till exempel domvärjo, frånvaro.
Se även: ego
-
Verb
äga, se ega.
Se även: ega
-
Verb
1. ega, äga, verb, äldre nysvenska och svenska åga, fornsvenska ēgha, ǣgha, āgha, pres. älst ā (av *aih), ipf. älst āt(t)e (av aiht-), varav äldre nysvenska och svenska dialekt åtte = fornisländska eiga, danska eje, gotiska aigan (pres. aih, ipf. aihta), fornsaxiska êgan, fornhögtyska eigan, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ágan (engelska owe vara skyldig med med, ipf. ought, borde); gammalt preterito-presens; besläktade med sanskrit īç, ega. — Sv. äga, fornsvenska ægha har sitt ä från pres. ægher, vilket i sin tur är en analogisk bildning, med -gh- från bland av inf. och æ- från pres. æ av *æih, av æig = gotiska aig, medan gotiska aih motsvaras av fornsvenska presens ā, varifrån ā övergått på fornsvenska āgha, äldre nysvenska åga, där dock stamvokalen även kan ha andra källor. — Jfr ätt.
Se även: äga
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Äga
NEO Uttryckslexikon
-
äga rum
försiggå, inträffa
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Allt fler kvinnor äger bil.