Synonymer till zigenare

zigenare, L. P. Gothus 1628: ziguner; för övrigt i äldre tid vanl. zigeuner, zig(u)ener (ännu 1851); samtliga i pluralis; Weste 1807: sigen och -are; -are dock vanligt först efter 1850; stundom också sikeiner till exempel 1637 = danska zigeuner, från nyhögtyska: lågtyska zigöner med med, äldre nyhögtyska ziginer, zigeiner med med, nyhögtyska zigeuner, motsvar. äldre franska tsigane, italienska zingano, -aro, magyar. czigány, ryska tsïganŭ, turk. tchinghiane och så vidare; av omstritt urspr.; möjl. sammanhängande med namnet på den indiska stammen tschangar (zigenarna härstamma från Indien). Jfr dock Wiener Arch. f. den/det stud. den/det neu. språk 109: 280-304. — Den vanliga äldre svenska benämningen allt ifrån deras första besök i Sverige 1512 var liksom i Danmark och Tyskland 'tatarer'; se tattare. Ett stort antal av de europeiska beteckningarna för zigenarna betyder egentligen 'egypter' (de uppgåvo sig nämligen ha kommit från Egypten); jämför engelska gipsy (jämför äldre engelska gyptian, egyptisk), äldre franska égyptien (nu bohémien, egentligen: bömare; se bohem), spanska gitano (förr egipciano); i Ungern bland av 'Faraos folk'. Den flock, som år 1505 uppenbarade sig i Danmark, anfördes av en hövding, som kallade sig Greve Antonius Gagino från Mindre Egypten. F. ö. kallas de med namn, som betyda 'kittelflickare' (Skottl.), 'musikanter', 'svartingar' (Persien) med med Själva benämner sig detta folk bland av Rom (romaner), Sinte (Sinde; jämför hindu) eller med en motsvarighet till sanskrit mánu-, människa (se man 2); ofta kalla de sig 'resande' och den/det — I Norden begagnades också för zigenarna ord med den allmännare betydelse av 'landsstrykare' ss. kältring (Danm. och Skå.) och fant (Norge, Vrml.), vilka därefter, liksom tattare, övergått på avkomlingarna till dem, som sedermera stannade kvar i landet, men alltjämt bevarade sin rastyp och sitt zigenarlynne, medan zigenare nyttjas om de mera tillfälliga besökarna.