Synonymer till vecka
Utforska synonymer och betydelser för vecka
Betydelse:
— "nästa vecka reser de till Rom"
— "han spelar tennis en gång i veckan"
— "kursen börjar vecka 3, alltså strax efter nyår"
vecka substantiv
En tidsenhet som omfattar sju dagar, vanligen räknad från måndag till söndag eller i vissa sammanhang som en arbetsvecka.
Sjudagarsperiod
Används om en tidsperiod på exakt sju dagar, oavsett om den avses som kalendervecka, arbetsvecka eller annan veckolång period.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för vecka.
vecka verb
Att forma ett material så att det får veck, rynkor eller veckade partier, ofta genom att vika, pressa eller samla ihop tyget eller ytan.
Vecka genom vikning eller rynkning
Används när man med handen, sömnad eller pressning skapar veck i tyg eller liknande material, ofta för att ge form eller dekorativ effekt.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för vecka.
Vecka i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Lägga i veck. En verb krage.
-
Tidsafdelning, bestående af sju dagar, ifrån och med söndagentill och med före dagen, ursprungligen härledd af månens skiften,vid hvilka de Gamle firade sina feste. Arbetet varar en verb Engång i veckaneutrum I slutet af veckaneutrum Hvar verb Hvar annan verb En veckas arbete, som vaar en vecka. Ha veckan, hafva turen för tjenstgöring underveckan. Det är min verb, turen är hos mig för den veckan. Få veckan, börja sin verb, iträfa i sin tur för veckan. hyra på verb, mot vissbetalning för hvar vecka. Låna på verb, att återställas efter en veckas förlopp. Procenta på verb, lutlåna penningr mot viss procent för veckna. I dag tre veckakor till, efter tre veckor ifrån dennadag.
Historik & ursprung för Vecka
-
Substantiv
vecka, äldre nysvenska och dialekt även veka, vicka, yngre fornsvenska veka, vicka med med, äldre vika = fornisländska, norska vika, forndanska ukæ (danska uge; med speciellt dansk ljudutveckling), fornsaxiska wika, fornhögtyska wecha, wocha (nyhögtyska woche), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wice, wucu (engelska week); från urgermanska språk finska lånordet viiko; snarast ett inhemskt urgermanska ord, motsvarande ett urgermanska *wikōn, egentligen: växling, till urgermanska wīk- i vika, sidoform till roten i latin vícēs pluralis, växling; jämför gotiska wikô, ordningsföljd, fornsvenska vika siō(s), sjömil = fornisländska vika sjóvar, medellågtyska weke sês, egentligen: växlande med årorna; jämför växel och vikarie. — Med avs. på växlingen veck- och vēk- jämför under hetta, vette. — Germanerna ha fått veckoindelningen från romarna (jämför även under veckodagarnas namn) och därvid också rönt påverkan från deras astrologisk-religiösa uppfattning, enligt vilken de olika veckodagarna behärskades av i bestämd ordning växlande planetariska dagsgudar; härav namnet. Jfr Wessén Germ. N-deklination södra 171 f. — Ordet har sålunda svårligen med Kluge med flera lånats från latin vicūs. Möjl. har det däremot från goterna spritt sig till de västgerm. folken och sedermera till Norden. — I de urgermanska språk saknas fullständigt motsvarigheter till de romanska beteckningarna av latin septimāna (till septimus, sjunde): italienska settimana, franska semaine och de spanska och portug. lånorden semana, ävensom det likbetyd. grekiska (h)ebdomás (ackus. (h)ebdomáda, varav spanska och fportug. hebdomada). — Härtill bland av fruntimmersvecka(n), 19-26 juli, till exempel Jolin 1881 (i språket dock tidigare), stundom även flickvecka(n), efter de dessa dagar i den svenska almanackan uppträdande kvinnonamnen (utom Jakob).
Källa: Hellquists (1922)