Synonymer till vad

5. vad, vadställe, fornsvenska vaþ = fornisländska vað, äldre danska och danska dialekt vad, medellågtyska, fornhögtyska wat, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wæd, av urgermanska *waða- n., jämför latin vadum det samma; till verbet vada, fornsvenska vaþa (ipf. vodh för ljudlagsenligt *ōdh = fornisländska óð; jämför gamla bibel översättningslån: 'wad [imper.] öfwer floderna'), vada, gå, utbreda sig (om livlösa ting) = fornisländska vaða, danska vade, medellågtyska waden, fornhögtyska watan (nyhögtyska waten), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wadan (engelska wade), av urgermanska *waðan, st. verb, i avljudsförh. till latin vādere, skrida, gå (se vademecum), jämför vadāre, vada (det senare denominativt av vadum n.). Jfr vass 1, Alvastra. — Avledn.: fornisländska veðill, vaðill, vǫðull, vadställe, grund (= norska vaul, vodl), vartill bland av ortn. fornsvenska Vædhla, nu Väla Vgtl., Närike, Södermanland, Uppl. (egentligen pluralis liksom till exempel Floda, Stranda, Strömma, Vada och med av), Väle Östergötland, danska Vejle och så vidare, eller fornsvenska Vædhlabodha, nu Värlebo Långemåla sn Klm. 1.; se för övrigt förf. Sjön. 1: 734 f.

4. vad, pronom., i svenska dialekt även hot, fornsvenska hvadh, hvat = fornisländska hvat, norska kvat, kot, hot med med, danska hvad, fornsaxiska hwat, fornhögtyska (h)waz (utt.: -s; nyhögtyska was), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hwæt (engelska what), gotiska hva (med bortfall av slutkons, i obeton. ställning) = indoeuropeiska *kᵘ̯od i latin quod, sanskrit kad; neutr. till indoeuropeiska *kᵘ̯o- i sanskrit, litauiska kas, vem, latin quī (av *kᵘ̯oi), grekiska po-, forniriska co-, gotiska hvas, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hwá, fornsvenska h(v)a(r) (se ho); jämför fornhögtyska (h)wër (nyhögtyska wer). Se för övrigt vadan, vem, pron. och adv. var, vi 2. — Jfr indoeuropeiska *kᵘ̯i- i latin quis, quid, vem, vad, grekiska tís, tí; sanskrit kím, vad, fornslaviska čĭ-to, och så vidare — Fsv. hvat har i obeton. ställning givit hvadh (liksom till exempel þæt, det, blivit þædh), varav nysvenska vard. va? (liksom vard. de, dä). — Förr i delvis annan användning än nu, till exempel i fornsvenska: 'huru' i frågesatser och utrop, till exempel 'hwat west tu thæt'; i fornsvenska: 'varför?', även i äldre nysvenska, till exempel gamla bibelövers.: 'Hvad kallen I mig Herra, Herra', 1687: 'hwad dröijer Iag?', Bellman Fredm. ep. nr 40: 'Hvad står du och trampar!'; i äldre nysvenska och allmänt till exempel hos Gustavianerna i betydelse 'vad för (en), vilken, vilka', till exempel i gamla bibelövers.: 'på hvad dag du deraf äter, skall du döden dö', Gustaf III: 'Hvad skön upptäckt', 'Hvad grundlig lärdom' och så vidare — I förb. med eller förr i betydelse 'vare sig-eller', fornsvenska hvat-ælla (æller), motsvarande till exempel Bureus, eller fornsvenska hvat hælder — ælla, motsvarande till exempel Brasck 1648: 'Hwadh eller han är högh eller lågh'.

3. vad, fornsvenska vaþ jämte væþ (dat. pl. -ium), vad, vädjande, vadepenningar, pant = fornisländska veð, pant med med, danska ved (i slaa til veds, hålla vad), gotiska wadi, fornsaxiska weddi, fornhögtyska wetti (nyhögtyska wette), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wedd; i allm. 'pant, fördrag, vad'; av urgermanska *waðja- n.; besläktade med (knappast, såsom också antages, lånat från) latin vas (genit. vadis), borgen, litauiska vadů'ti, inlösa en pant, och så vidare och enl. somliga även med det till härledningen mycket omtvistade grekiska á(p)ethlon, ãthlon, kamppris. Jfr gage. — I äldre nysvenska sätta i vad, sätta på spel (jämför spel). — Om saknaden av omljud i fornsvenska (svenska) jämför Lindroth IF 35: 299 f. — Avledn.: vädja, se den/det och

2. vad, not, stort nät, fornsvenska vaþ f. = norska vad, danska vod n., medellågtyska wate, medelhögtyska wate, wade f. (nyhögtyska wate), av urgermanska *waðō-, jämför fornisländska vaðr med, metrev, och det finska lånordet wata, nät; besläktade med lettiska wad(u)s, stort nät, fornslaviska nevodŭ, nät. Enl. Lidén Stud. södra 29 med flera till indoeuropeiska roten au̯edh i litauiska áudmi, väver, och så vidare, till en enklare bas ve i sanskrit váyati, väver, flätar, grekiska ḗtrion, ränning, väv; jämför vase 1, vad, ydd. Uhlenbeck med flera föra ordet till urgermanska *weð- i gotiska gawi-dan, binda, fornhögtyska wetan. Enl. Kock Sv. ljudh. 1: 362 vore däremot vad egentligen identiskt med våd, och dess a berodde på inverkan från medellågtyska — Med avs. på betydelse-växlingen 'fläta' och 'väva' se under väva slutet.

1. vad, på ben, Weste 1807, Berlin 1852; nybildning (kanske närmast från pluralis vader, liksom färg åtm. delvis till färger) till tidigare vada, 16- och 1700-till (stundom ännu och 1850), med pluralis nästan regelbundet vador; Sahlstedt och några andra lexikografer ha däremot sg. vade; från nyhögtyska wade, av fornhögtyska wado med = fornsaxiska watho ds, och de inhemska fornisländska vǫdvi, muskel, köttrik del av kroppen, fornsvenska vaþve det samma Enl. Lidén KZ 41: 396 besläktade med latin vatax, som har krokiga eller sneda fötter, vatius, böjd inåt, krokig, till en indoeuropeiska rot. u̯a-, vara krokig, vartill väl till exempel latin vārus, böjd utåt (Persson Wurzelerw. ss. 67, 174), jämför sanskrit ūrú-, lår, länd. I så fall samma betydelse-utveckl. som i lår, lägg, skänkel. Betyd.-skiftningen 'vad ~ muskel' förekommer i en del exempel hos Lidén IF 19: 366. — Ett annat nord. ord för 'vad' är svenska dialekt kalv, fornsvenska kalve, fornisländska kalfi, norska kalve; se kalv.