Synonymer till ung
Utforska synonymer och betydelser för ung
Betydelse:
— "en ung flicka"
— "ett ungt par i 25-årsåldern"
— "Island är en ung nation"
swap_horiz Motsatsord
Ung i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Som ej ännu hunnit sin fulla utbildning, mognad, styrka. Säges om menniskor och djur, äfven om växter, isynn. träd. En ung man, qvinna. Ung flicka. Ungt fruntimmer
Ex: Unga herrn. Unga fröken. Ung gosse, yngling. En ung glop. Ungt folk. Ung häst. Ungt träd. Göra, bifva ung på nytt, så upplifvad, som om man vore ung. Hon kläder sig, som om hon vore ung I de unga åren, ell. i de yngrre åren, i ungdomen. I mina unga ell. yngre år, i min ungdom. Brukas äfv. substantivt. Liflig som en ung De unga. (Fam.) De unga tu, de begge unga makarne.
-
Har afseende på en sednare eller närvarande tid.
Ex: Det unga Tyskland, Italien.
-
Säges även
Ex: om personer med afseedne på embegen, tjenster, o. s. v. Han är mycket för ung för den sysslan. Han är bra ung, för att bekläda ett så högt embete.
-
Som tillhrö egnar, anstår ungdomen.
Ex: Ungt sinne. Ungt mod.
-
Säges i utsträckt mening om en äldre perosn, som ännu har något qvar af ungdomens liflighet och behag.
Ex: Han åldras aldrig, han är ständigt ung Hon är ung för sina år. Brukas äfven, i samam mening, om det som tillhör personer, t. ex.: Han har ett ungt ansigte för sina år.
-
Ex: N. den y. Hon gör sig tio y. än hon är, er sig ut föra tt vaa & c. Det gör honom 20 år y., ger honomutseende af att vara 20 år yngre. - Brukas äfv. om sak, t. ex.: Y. utseende.
-
Ex: Y. gren af en ätt. - Yngst, superl. Minst gammal, sist född, sist tillkommen, o. s. v. Den y-e af brödern.a
-
Ungt vin, ej länge sedan pressadt. Ung färg, frisk. - Yngre, kiopar.
Historik & ursprung för Ung
-
Adjektiv
ung, fornsvenska unger = fornisländska ungr, danska ung, gotiska juggs, fornsaxiska, fornhögtyska, nyhögtyska jung (jämför jungfru, jungman, junker, lärjunge), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) geong (engelska young), av urgermanska *junga-, av äldre *juwunga- (växl. med *junha- i gotiska kompar. jûhiza, forndanska ȳræ, fornisländska ǿri, varom Kock Sv. ljudhist. 2:152 f.) = indoeuropeiska *i̯uu̯n̥-ko- i latin juvencus, yngling (-a, kviga), sanskrit yuvacá-, ung, yngling, stut ~ iriska óac, ung; k-avledning av indoeuropeiska *i̯uu̯en- i latin juvenis, ung, yngling, jungfru, sanskrit yuván-; litauiska jáunas, ung, fornslaviska junŭ; jämför även latin juventa, ungdom, gotiska junda (av indoeuropeiska *i̯uu̯n̥tā́), fornhögtyska jugund (nyhögtyska jugend), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) geoguð (engelska youth) och så vidare; för övrigt utan säkra anknytningar. — Härtill substantiveringen unge = fornsvenska, fornisländska, danska = medelhögtyska, nyhögtyska junge, bildat som dumbe, järpe, like och så vidare — Jfr yngla. — Ungdom, fornsvenska ungdomber = danska ungdom, möjl. efter medellågtyska junkdôm; se för övrigt dom 2. I fornsvenska för övrigt yngska, motsvar. (med grammatisk växling) fornisländska ǿska (av *junhiskōn). I norska yngd av *jungiþō. En urgammal bildning (utan motsvar. i nord. språk) föreligger i fornsaxiska juguð, fornhögtyska jugund (nyhögtyska jugend), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) géoguð (engelska youth), i vgerm. språk med sekundärt g, av urgermanska *juwunþi-, jämte gotiska junda av urgermanska *juwunðō = latin juventa, av indoeuropeiska *i̯uu̯n̥-tā. — Ungdom i konkret betydelse av 'ung människa' har motsvarande i danska, nyhögtyska, engelska (a youth), fornslaviska (junota, yngling); dessutom kollekt. till exempel i danska, nyhögtyska, latin — Ungersven = danska ungersvend; sammansmältning av fornsvenska unger sven, med bibehållen nominativändelse -er, liksom till exempel nyhögtyska jungeselle av medelhögtyska junc geselle och så vidare; se för övrigt under ungkarl. — Unghinke eller -hink, ungsocialist, åtm. 1890-till, urspr.: anhängare av Hinke Bergegren. — Ungkarl, se den/det och
Källa: Hellquists (1922)