Synonymer till torn

substantiv [to:r‿n]

Utforska synonymer och betydelser för torn

Betydelse:

hög och smal (del av) byggnad

— "hon klättrade upp i tornet för att njuta av utsikten"

torn

En hög, smal och ofta fristående byggnad eller uppbyggnad, vanligtvis uppförd som utsiktspunkt, symbol eller del av en större konstruktion.

hög och smal byggnad tinne spira pylon

Allmänt högt och smalt torn

Avser torn i allmän mening: en hög, smal och uppstickande byggnadsdel eller fristående byggnad utan särskild religiös eller militär funktion.

kampanil minaret

Kyrko- och moskéornament/torn

Torn som är knutna till religiösa byggnader, särskilt kyrkor och moskéer, där benämningen är mer specifik än det allmänna tornet.

fästning fängelse

Torn som anläggning i befästning eller frihetsberövande miljö

Torn i historiska eller institutionella sammanhang där ordet syftar på en del av en befästning eller på en byggnad/avdelning för förvaring eller isolering av fångar.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för torn.

torn

En spetsig, hård utväxt eller ett vasst utskott på en växt eller ett djur; används också bildligt om något taggigt eller stickande.

tagg törne vasst utskott

Spetsigt utskott

Benämningar på en liten, vass utväxt som sticker ut från en yta, särskilt på växter eller som allmän beskrivning av något taggigt.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för torn.

auto_stories

Torn i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Metallspets i ett spänne hvarmedelst remmen och så vidare fasthålles.

  • Ett slags hög och rund, fyrkantig eller mångkantig byggnad, hvarme fordom städer, slott med mera befästades eller som tjenar till fängelse, fyrbåk, plats för tornklockor, os. substantiv verb Deraf Fästnings-, Slotts-, Vakt-, Kyrk-, Fyrtorn, med flera

  • Ett slags verktyg att hugga hål med.

  • Säges även

    Ex: om vissa tornlika maskiner, som hos de Gamle i krig sattes på ryggen af elefanter, och der bågsskyttar vanligtvis hade sin plats.

  • bot.

    Förkrympt, styf gren, som slutar med en hård, stickande spets.

  • En pjes i schack.

history_edu

Historik & ursprung för Torn

  • Substantiv

    2. torn (turris) = fornsvenska (jämte törn) = fornisländska turn, danska taarn, från medellågtyska torn, av fornsaxiska turn = medelhögtyska, jämte medelhögtyska, nyhögtyska turm, motsvarande fornhögtyska turri, turra, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) torr (varifrån möjl. iriska torr), samtliga ytterst från latin turris (varav italienska torre, fornfranska tur, varifrån franska tour, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) túr > engelska tower); i sin tur från grekiska týrris, týrsis; av ovisst ursprung: möjl. sammanhängande med namnet Tyrsēnoi på de borgbyggande etruskerna (jämför Walde under turris). — Mhty. turn och så vidare kommer kanske närmast från ett fornfranska *torn i franska tournelle, torn (jämte tourelle); -m i nyhögtyska turm är i så fall sekundärt (fornslaviska trěmŭ hör ej hit, utan till grekiska téramnon, hus; jämför torp). — Got. har i stället kêlikn, från kelt. (gall. celicnon).

  • Adjektiv

    [torn, sydsv. dialekt, torr och dålig till utseendet, mager, se under torr.]

    Se även: torr

  • Substantiv

    1. torn, tagg, fornsvenska thorn med (även neutr.), törntagg, törnbuske, törne = fornisländska þorn, danska torn, gotiska þaúrnus, fornsaxiska thorn, fornhögtyska, nyhögtyska dorn, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þorn (engelska thorn), av indoeuropeiska *tr̥na-, *tr̥nu- = fornslaviska trŭnŭ, tagg, sanskrit tŕ̥ṇa-, strå, gräs, och så vidare, jämför fornslaviska strŭnĭ, halm, som man fört till indoeuropeiska roten (s)ter, vara styv, i stel, starr 1, 2. Även i hagtorn, liktorn, väretorn. Jfr Torna. — Avledn.: törne (se den/det och).

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Torn

NEO Uttryckslexikon

  • Babels torn

    en trappstegsformad pyramid i det forntida Babylon — som bl. a. gav upphov till berättelsen om den språkliga förbistringen

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för torn

Korsordslösningar för torn