Synonymer till svärd
Utforska synonymer och betydelser för svärd
Betydelse:
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för svärd.
Svärd i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Rakt, långt och brdt sidogevär, till huggning eller stickning,med rak och bred klinga samt fäste med stång utan bygel. Gripatill svärdet, väpna sig. Falla för substantiv, i krig. Med eld och substantiv,
Syn: Eld
-
Lösbord på vissa fartyg, för att minska afdriften.
-
Ett verktyg, som nyttjas vid linberedning.
Historik & ursprung för Svärd
-
E
1. svärd, fornsvenska sværp = fornisländska sverd, danska sverd, fornsaxiska swerd, fornhögtyska swert(nyhögtyska schivert), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sweord (engelska sword), av urgermanska *swer-Öa-. Mycket osäkra tolkningsförsök; litteratur se Falk-Torp södra 1560, varförutom H. Petersson Zwei sprachl. Aufsätze södra 71 och Sperber WuS 6: 39 (enl. den senare avljudsform till urgermanska stammen *swarÖ- i sval, alltså egentligen 'schwartenbrett', med en flat sida och den andra begränsad av trädets naturligt välvda yta; i så fall urspr, om svärd av trä). - Andra samgerm. beteckningar för 'svärd* äro: 1. gotiska hairus = urnord. H(a)eru- i personn., fornisländska hjorr, fornsaxiska hem, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) heoru, besläktade med sanskrit edra-, spjut med med; 2. gotiska mékeis, fornsaxiska mdki, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) méce, fornisländska mcékir; från urgermanska språk: finska miekka, litauiska meczius, fornslaviska mici; väl ej, såsom stundom antages, besläktade med grekiska mdkhaira, dolk, svärd och den/det; 3. fornisländska sax och så vidare, egentligen: sten vapen (se sax 1). — Åtm. vissa av orden för 'svärd' ha urindoeur. anor, till exempel fornisländska hjorr= sanskrit cdrii-; latin ensis = sanskrit asi-, av indoeuropeiska *nsi-; men betydelse 'svärd' hade säkerl. vid denna tid ej ännu utvecklat sig (jämför Schrader Sprachvergl, u. Urgesch. 3: 109 Reallex. södra 750). — Om andra europ. ord för 'svärd' jämför under svärdslilja. — Om svärd- i ortn. se följ. — Svärdslilja, Iris pseudacorus (med fi. arter), Franckenius 1659 och så vidare = danska svcerdlilje, efter nyhögtyska schwertlilie; jämför nyhögtyska schwertel- (kraut), av medelhögtyska swertele = medellågtyska swer-dele, övers, av latin gladiolus det samma, dimin. till gladius, svärd (se glav[en]), och av grekiska xiphion, svärdslilja, till xiphos, svärd; jämför för övrigt engelska sword-grass eller spanska espadana det samma till cspada, svärd (se spade och spader). Redan i fornsvenska förekommer i samma betydelse sv&rdhon, med analogiskt -ön efter hiupon, nypon, miölon, smultron och så vidare Växten har benämnts efter de svärdlika bladen. — Svärdsorden, från 1748, benämnd efter de i dekorationerna förekommande svärden. - Svärd(s)sida, om de manliga linjerna i en ätt, Lselius 1588 = danska sværd-side, från nyhögtyska: nyhögtyska schwertseite och medellågtyska swertside; jämför spinnsida.
Se även: Svärd- 2
Källa: Hellquists (1922)