Synonymer till sund
Utforska synonymer och betydelser för sund
Betydelse:
— "de gamla grekerna hyllade idealet "en sund själ i en sund kropp""
Betydelse:
— "Öresund, sundet mellan Skåne och Danmark"
sund
Om en person, kropp eller annan levande varelse som är i god hälsa, fri från sjukdom och i gott skick.
god hälsa
Används om någon som är frisk, kry eller välmående, alltså i ett stabilt och gott kroppsligt skick.
förnuftig bedömning
Används bildligt om tankar, beslut eller omdömen som är kloka, riktiga och välgrundade.
Om något som främjar hälsan, är nyttigt eller uppfyller krav på god hygien och sund miljö.
sund
En smal vattenpassage mellan två landområden; en farled eller ett smalt vatten som binder samman större vattenytor eller leder mellan öar och fastland.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för sund.
Sund i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Smal, farled, som förenar tvenne större vatten. Sundet,Öresund.
-
Frisk.
Ex: En sund kropp.
-
Helsosam. substantiv mt, föda.
Ex: Sunda födoämnen. Sund luft.
-
Som har den rätta beskaffenheten. substantiv kritik.
Ex: Sundt förstånd, förnuft. Han är icke vid sundt förnuft.
Historik & ursprung för Sund
-
E
1. sund = fornsvenska, fornisländska, danska, i fornisländska även: mellanrum = medellågtyska sunt (sund-), engelska sound; jämför angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sund, sjö, hav; snarast = fornisländska, norska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sund, simning, av urgermanska *sum-Öa- > *sunda- (m > n före dental; jämför hind och sand), till simma; alltså egentligen: ställe som man simmar över; jämför vad, vadställe, till vada i betydelse 'gå (över vatten)'. — I svenska gatnamn såsom Kattsundet, Trångsund betecknar ordet smala gator, som sannol. urspr, varit delvis vattenfyllda. — Betyd, 'simning' kvarlever i svenska dialekt sundbälg, -mage, simblåsa. Av sund i denna betydelse är avlett: svenska dialekt, norska sunda, synda, låta simma med med — Jfr Sundsvall, Sunne och se även under sond.
-
Adjektiv
2. sund, adjektiv, fornsvenska sundcr = danska sund, från medellågtyska sunt (genit. sundes) jämte gesunt = fornhögtyska gisunt (nyhögtyska gesund), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) gesund (engelska sound); ej i gotiska; av urgermanska *(ga)sunda-; knappast besläktade med det likabetyd, latin sänus-, snarare (men även detta ovisst) avljudsform till urgermanska *ga-swenp(i)a- i gotiska swinps, stark, frisk, fornsaxiska sivith(i), kraftig, tapper med med, medelhögtyska sivinde det samma, geswinde, djärv, häftig, snabb (nyhögtyska geschwind, snabb), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) siviÖ, stark, häftig, fornisländska svinnr, klok, norska svinn, rask, smidig, försiktig att taga för (i den senare betydelse även i nordsv. dialekt), smal, mager, äldre danska svind, stark, snabb; för övrigt av mycket omstritt urspr.; bland av av Sto-kes (jämför IF Anz. 1: 185) fört samman med forniriska fétaim, jag är i stånd (av indoeuropeiska *suentö).
Källa: Hellquists (1922)