Synonymer till stum
Utforska synonymer och betydelser för stum
Betydelse:
— "franskan har ofta stumt e, t.ex. i namnet Nice"
Betydelse:
— "hon var stum av häpnad"
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för stum.
Stum i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Som saknar förmågan att tala.
Ex: Döf och stum ell. Döfstum.
-
Som af någon tillfällig orsak ej förmår att tala. Han blef alldeles substantiv af häpnad. (familjärt ord eller talesätt)
Ex: Stum so en fisk. Man säes äfv. Stum tystnad, häpnad.
-
gram.
substantiv bokstaf, som ej höres i uttalet; även som fördrar vokal i uttalet (Muta).
-
substantiv värk, dof verb Stumma synder, onaturliga.
Historik & ursprung för Stum
-
E
stum, till exempel 1659, tidigare mest i vissa stående förb., till exempel stumma (stomma) synder O. Petri och så vidare, stumma hundar 1593 och så vidare = danska, från nyhögtyska: fornsaxiska, medellågtyska, fornhögtyska stum (nyhögtyska stumm); holl. stom, dum; jämför samma betydelseväxling hos dum; väl avljtidsform till stamma; till en rot med grundbetyd, 'stanna, stocka sig' eller 'vara styv'. Med slutljudande p (indoeuropeiska b): medellågtyska stump, slö, dum - fornhögtyska, nyhögtyska stumpf, svenska dialekt stumpig. Med slutljudande b (indoeuropeiska bh): medelhögtyska stump (gen. stumbes), stum. Om grundbetyd, är 'vara styv' (jämför svenska dialekt stnm i betydelse 'styv, stel'), är ordet besläktade med en del urgermanska ord för 'stappla' och den/det, till exempel svenska dialekt stumla, stappla, vackla, norska och svenska dialekt slumra, svenska dialekt stamla, äldre nysvenska stamra det samma, medelengelska stum(b)len, stumren, snäva, och så vidare
Källa: Hellquists (1922)