Synonymer till stövel

stövel, i pluralis förr ofta stöflor (mycket vanligt ännu och 1840) = yngre fornsvenska = äldre danska stevel (-o-), danska stovle (från pluralis), norska styvel (först omnämnt 1335), medellågtyska steuel, medelhögtyska stivel, stivdl (nyhögtyska stiefel) och så vidare (i nyhögtyska med f av v såsom till exempel tafel = tavla), från italienska stivale, av dunkelt ursprung. Särsk. förr ofta härlett av rnlat, cestivale, lätt sommarsko, till latin wstas, sommar; från betydelse-synpunkt knappast antagligt. Andra osannolika eller felaktiga tolkningsförsök Meyer-Liibke Et. Wb. södra 623, som själv i ordet ser en avledning av latin stips, påle(?). — I svenska, möjl. genom förmedling av äldre danska, från medellågtyska stével (av stevel), med övergången av ev till öv från sydskand. dialekt (jämför klöver, -löv, ströva). — I engelska i stället boot = fornisländska böti och så vidare, jämför fornsvenska bötskör (se bottfor). — Stövel som nedsättande personbeteckning är knappast samma ord, utan sammanhänger möjl. med det under stofil anförda t}', stöffel. — Vara på stövlarna, dvs. (smått) berusad, motsvarande i danska, är möjl. att sammanställa med nyhögtyska einen stiefel vertragen (egentligen om ölsejdlar med formen av en stövel eller sko) och nyhögtyska bestiefelt, berusad; jämför dock äldre engelska he is got in the boots, han är mycket drucken, vilket snarast tyder på ett direkt bildligt uttryck utan dylik förmedling. — Stövelknekt, 1737: stöfia-knekt = danska stovleknegt, efter nyhögtyska stiefel-knecht 1690-till och så vidare, till knecht i betydelse 'tjänare, dräng'; jämför sydsv. dialekt sko-dräng det samma, med liknande bild i engelska boot-jack till mansn. Jack. Om knekt som beteckning för andra redskap se knekt slutet och om en analog personbeteckning i överförd användning under jumfru; jämför även svenska dialekt kornknekt, spetsig stör på vilken säden uppträdes. — Stövelmanschett, manschettliknande spets uppe kring stöveln, till exempel fru Lenngren, ännu Dalin 1853; egentligen en katakres, då manschett ytterst hör till latin manus, hand. — Stövlett, Boupp-teckn. fr. Växiö 1725; förr även: stiflett; från nyhögtyska stiefelette, av italienska stivaletto, dimin. till stivale, stövel. Jfr till bildningen balett, rosett, schalett. — Härtill verbet stövla, vard., i till exempel gå och stövla, Eneman 1712: 'ovuligt stöflar', Envallsson och så vidare = lågtyska steveln, gå tungt. Jfr yngre fornsvenska, God. Ups. G 20 södra 273: 'Tu skal spinna liin ok ey stöffla' (övers, av latin ocreare). Bildat såsom till exempel danska tefle af till taffel.