Synonymer till skynke

skynke, 1755 i betydelse 'flik' som botan. term.; ej hos Sahlstedt 1773, men hos Weste 1807, fast där betecknat som vard., i litteraturen vanligt först på 1800-till; av urnord. *skunkia-, avledning av svenska dialekt skunk, överrock, äldre danska: ett slags rock, jämför *skunka i fornsvenska skunku-falz maper, frigiven träl (med syftning på ceremonierna vid frigivningen, jämför nyhögtyska mantelkind; Wadstein NTfF 3 R 4: 22). Avljudsform till fornisländska skikkja, mantel, av urnord. *skinkiön (jämför Kock Ark. 4: 170 med litter.), besläktade med angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) scincing, cappa, chlamys (jämför Falk Awn. Kleiderk. södra 178). Väl ytterst till roten i svenska dialekt skunk, böjning eller krökning, fornisländska skukka('t), rynka, fåll, svenska dialekt skokka, sköte, förkläde, och besläktade med skänk, skinka, skänka. Alltså egentligen: plagg, som faller i veck eller dyl. Annorlunda Falk Awn. Kleiderk. södra 178: till en nasalerad form av roten i angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sciccel, sciccing, kappa och den/det, fornisländska skekill, snibb, fornhögtyska scacho, landtunga med med; alltså egentligen: något framstickande 1. dyl. Härför kunde tala: svenska dialekt skänk, takskägg, skjul och den/det, norska skukk, loft, stor hylla, som dock möjl. böra skiljas från skynke. I alla händelser i enskildheter etymologiskt rätt oklara ordgrupper, vilka, om de till ursprunget böra skiljas, dock påverkat varandra.