Synonymer till skata

skata (Gyllenius 1667: pluralis skatar) = fornsvenska, norska = danska skade; till skate, spets (se följ.), efter den långa stjärten (Jä-gerskiöld hos v. Friesen Nord. språkhist. 1: 40 n.); alltså = fornisländska, norska skata, rocka, Raja, danska dialekt skade, efter den långa och smala stjärten och den spetsiga nosen. Säkerl. en speciellt nordisk bildning och icke, med H. Pedersen Kelt. Gr. 1: 111, besläktade med iriska cadan, vild gås (nir. cad-han). - Om en annan, ävenledes ute-s,lutande nordisk beteckning på skatan se skjura. - Samgermanskt ord för 'skata' saknas: de västgerm. språken ha dock bildningar av en gemensam stam äg-: angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) agu, fornsaxiska agastriajhty. agalstra med med (nyhögtyska elster), av trots framställda tolkningar dunkelt ursprung; liksom också beteckningarna i de slavo-balt. språken utgå från samma stam. Isolerat står latin pica (av omstritt urspr.). - Till växlingen har säkerl. den omständigheten bidragit, att skatan varit föremål för allehanda vidskepliga föreställningar (såsom delvis ännu och sålunda vissa namn blivit tabu; se Sahlgren NoR 6: 6 n. l och under björn, ekorre, Jöns (j ö s s e), l i n d a r e, n a 11 e, o r m, p a d d a, spindel l, sutare, tossa 2, varg, vessla samt om räven under skog. Jfr till exempel Dalin Sagan om hästen: 'han hängde skator öfver Hästen i krubban, ät afvärja krank(dvs. spökeri)'; på Linnés tid ansågos de i Skanör, där de voro sällsynta, båda skeppsbrott (Sk. resa södra 229). Att döda skator anses på sina håll alltjämt olycksbringande. Se för övrigt Gaslander 1744, Sv. 1m. Rih. I. 3: 41, och Feilberg under skade. - Om vissa omskrivande smeknamn på skatan se under al k a (tillägg) och Klas. - F. ö. i sammans. även om andra fåglar, till exempel strandskata, svenska dialekt skogsskata, nötskrika, spillkråka, även i gamla bibelövers., med flera

Se även: skate 1