Synonymer till pol
Utforska synonymer och betydelser för pol
Betydelse:
Betydelse:
En av de två punkter där jordaxeln skär jordytan.
Jordaxelns ändpunkt
Avser en geografisk pol, det vill säga en av jordaxelns ändpunkter vid jordytan.
En anslutningspunkt eller kontakt i en elektrisk krets eller på elektrisk utrustning.
Elektriskt uttag och anslutningspunkt
Används om elektriska uttag och anslutningar samt om en polsko som fäster vid en elektrisk pol.
En av två motstående sidor, ståndpunkter eller ytterligheter.
Motsats och ytterlighet
Används om något som står i motsats till eller utgör en ytterlighet i förhållande till något annat.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för pol.
Pol i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Hvardera ändan af jord- eller verldsaxeln.
-
Hvardera ändan af en magnet, der den har största kraften.
Ex: Om en magnet fritt upphänges, vände ena polen sig åt norr, den andra åt söder.
Historik & ursprung för Pol
-
Substantiv
pol, Isogæus och 1700: wår Nordiske Pool, Swedenborg 1718: polen, polarna = nyhögtyska pol, av grekiska-latin polus, av grekiska pólos, hake eller spets, varpå ngt vrider sig, axel med med, till pélō, rör sig (urbesl. med hjul och väl även med hals). — Polstjärna, Almanack 1672, Spegel 1685 och så vidare, förr även polarstjärna, till exempel Dalin 1853, eller nordstjärna (se den/det och); motsvarande danska polarstjærne, nyhögtyska polarstern 1678 och så vidare eller nordstern, och så vidare; jämför latin polus det samma Ett gammalt urgermanska namn är fornisländska leiðarstjarna, medellågtyska leidestern (varefter väl fornsvenska ledhestiærna, blott bildl. i religiös användning, jämför svenska ledstjärna), medelhögtyska leitsterne, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) *ládsteorra (medelengelska, neng. loadstar), till led 2 (väg), alltså egentligen: vägstjärna (vid sjöfärder nattetid).
Källa: Hellquists (1922)