Synonymer till muff

1. muff, och 1630 = danska muffe; från nyhögtyska = engelska; jämför svenska dialekt muffel, muff, norska: halvvante, från franska moufle (mlat. muffula 817); av urgermanska urspr., till lågtyska muffe(l)n, hölja in, väl egentligen: täppa till munnen (så att man endast kan mumla), jämför holl. moffelen, mumla, av ljudhärmande ursprung). Möjl. dessutom sammanblandning med medellågtyska mouwe, (vid) ärm (urgermanska *mawō: litauiska užmova, muff); jämför att franska moufle även kan ha denna betydelse Se Falk-Torp under muffe.

2. muff, sämre bal, pigbal; 1667, från Finnl., dock något dunkelt till sin innebörd: '7 kannor ööl, tagne . . på Lilieholms muff'; med sammans. borgar-muff enl. finnen Ramsay. I Sverige huvudsakligen belagt från Uppsala, till exempel Törneros: '»muffarna» eller pigbalerna', Svenska Biet 1841: 'Muff är ett bland vinternöjena i U.' (jämför Sylwan Fyrtiotalets student södra 112). — Sammans.: muff-bal, ävenledes med belägg väsentligen från Uppsala och Finnland: Gottlund i dagbok 1814 (Åbo): 'Jag var .. på muffbalen hos Seipelss. Der var ett skönt sällskap, aldrig har jag ännu sett sådana' (Skr. utg. av Sv. litt.-sällsk. i Finl. CXVI: 134), Aminoff 1819 (Uppsala), Ilmoni 1829 (Finnl.). I ett brev från Uppsala 1819 (Skr. utg. av Sv. litt.-sällsk. i Finl. XGVI: 31) lämnar finnen Aminoff en förklaring av ordets innebörd i Uppsala ('danser, som det sämre folket håller'), vilken synes visa, att denna var en annan än i Finnl.; knappast däremot, såsom av andra finsk-svenska belägg framgår, att ordet där var okänt. Att döma av de äldsta beläggen har ordet finskt ursprung. — Föråldrat är muffdans, Alleh. 1773 febr.: 'Muff-Dans i Ormsaltar-Gränd' (Levertin Teater och drama södra 232). — F. ö. av okänt ursprung (en gissning hos Noreen V. språk 3: 489).