Synonymer till militär

substantiv, adjektiv [militạ̈:r]

Utforska synonymer och betydelser för militär

Betydelse:

som har att göra med krigsmakt, krigs-

— "en militär intervention"

— "en militär seger"

Betydelse:

krigsmakt

— "militären grep makten genom en statskupp"

Betydelse:

soldat

— "höga militärer, bl.a. generaler och överstar"

militär adjektiv

Som hör till eller har samband med krigsmakten, försvaret, soldater eller krigsverksamhet. Används om något som är knutet till armén, flottan, flygvapnet eller militär organisation och tjänst.

som rör krigsmakten krigs- soldat-

krigs- / soldat-

Används om det som direkt rör krigsmakten, soldater, försvar eller militär verksamhet i allmänhet. Detta är den mest generella och centrala betydelsen.

fältmässig

fältmässig

Avser något som är praktiskt, robust och anpassat för tjänst, övning eller bruk i fält; särskilt om utrustning, klädsel eller ordning som präglas av militärt bruk.

strategisk taktisk

strategisk / taktisk

Används i mer överförd eller specialiserad bemärkelse om något som rör militära överväganden, planering, strategi eller taktik.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för militär.

militär substantiv

1

En person som tjänstgör inom försvaret; en soldat eller krigsman. Här avses ordet som benämning på en enskild människa i militär tjänst.

soldat krigare krigsman

stridande person

Används om en individ som deltar i krig eller tjänstgör som soldat, med fokus på den personliga rollen snarare än organisationen.

2

Det militära som institution eller organisation; de väpnade styrkorna i ett land, alltså försvarsmaktens samlade verksamhet och struktur.

försvarsmakt krigsmakt armé

väpnad styrka

Avser den samlade organisationen för ett lands försvar och krigföring, ofta i allmän eller officiell stil.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för militär.

auto_stories

Militär i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Till krigsväsendet eller arméen hörande.

    Ex: Militära mål. Militära hemman. Militäre embetsmän.

  • Person, anställd vid arméen, krigsman.

    Ex: Några militärer.

  • sing., i bestämd form

    Militären krigsståndet, arméen. Gå in vid militären, taga tjenst i arméen.

history_edu

Historik & ursprung för Militär

  • Substantiv

    militär, senare hälften av 1700-till, av franska militaire, egentligen adjektiv, av latin mīlitāris, avledning av mīles (genit. mīlitis), soldat. — I svenskan äldst i kollektiv och abstr. betydelse; om enstaka individer Choræus 1804.— Som adjektiv 1758.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för militär

Korsordslösningar för militär