Synonymer till lyda
Utforska synonymer och betydelser för lyda
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Att handla i enlighet med någon annans vilja, en regel eller en instruktion.
Vara lydig
Att rätta sitt handlande efter en befallning eller regel, ofta med betoning på lydnad.
Följa eller hörsamma
Att följa en uppmaning eller order, eller att anpassa sig efter något som krävs.
Att räknas till eller vara underställd en viss grupp, avdelning eller kategori.
Höra till eller sortera under
Används om något som ingår i eller klassificeras under en större helhet.
Att vara formulerad på ett visst sätt, ha en viss betydelse eller motsvara ett visst värde.
Lyda eller betyda något
Används om hur en text, formulering eller ett uttryck är utformat eller ska förstås.
Motsvara ett belopp eller värde
Används om en summa eller ett värde som blir ett visst belopp.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för lyda.
Lyda i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Rätta sig efter, verkställa något, som befalles, föreskrifves, tillrådes.
Ex: Lyda husbonen, då han befaller något. Lyda husbondens befallning. Lyda öfverheten, sina föräldrar. Lyda laen, goda råd. Den, som råd lyer, är vis. Äfv. säges fig.: Hästen lyder sporren, rätta sig efter dermed gifvet tecken. (Sjöt.) Lyda roret säges om ett fartyg, då det genast antager den riktning, man önskar gifva detsamma, medelst rorets vridning åt endera sidan.
-
om tal eller skrift
Vara af ett visst innehåll. såsom ordagranna innehållet är.
Ex: Så lydde hans tal, hans ord, hans bref. Svaret lyder sålunda. Huru lydde orden? Lagen lyder att . . . Som orden lyda,
-
höra under af detta innehåll. af lika innehåll dermed.
Ex: Lyda till, under, Byn lyder icke till denna socken. Polen lydde under Ryssland. Oppsunda häradsrätt lyder under Svea Hofrätt. Vi lyda alle under lagen. Ett bref så lyda, Lika lyda med originalet,
Historik & ursprung för Lyda
-
Verb
2. lyda, innehålla och den/det, fornsvenska lýþa = danska lyde, med anslutning till det inhemska lȳþa från medellågtyska lûden (varav även fornsvenska lūdha) = nyhögtyska lauten, av urgermanska *hlūðōn-, se ljud (slutet).
-
Verb
1. lyda, i åtlyda och så vidare, fornsvenska lȳþa, lyssna, lyda, hörsamma; (jämte liūþa, efter lūþp) = fornisländska hlýða det samma, äldre danska lyde det samma, nda. blott 'hörsamma' liksom i nysvenska; av urgermanska *hleuðian, urspr. 'lyssna', sedan även 'lyda, hörsamma', avledning av ljud. Jfr nyhögtyska horchen, lyssna ~ gehorchen, lyda. Da. lytte, lyssna, är ombildat av lyde efter supin. och part. pf. liksom knytte: knyde med flera Se för övrigt följ., lyss och lyssna.
Se även: lyda 2
Källa: Hellquists (1922)