Synonymer till lära

substantiv, verb [²lạ̈:ra]

Utforska synonymer och betydelser för lära

Betydelse:

stort system av kunskaper och påståenden

— "Darwins lära om det naturliga urvalet"

— "Bibelns lära om Jesus"

lära substantiv

1

Substantivet syftar här på ett system av idéer, principer eller en sammanhängande vetenskaplig eller ideologisk uppfattning; kan också beteckna en viss vetenskapsgren eller tros- och åskådningslära.

vetenskapsgren vetenskap kunskap disciplin teori åskådning skola dogm doktrin ideologi

vetenskaplig eller ideologisk lära

Används om en sammanhängande teoribildning, vetenskapsgren eller doktrin/ideologi; ofta i fack- eller allmänspråk när man talar om en lära som förklaringsmodell eller principsystem.

religiös tro troslära förkunnelse religion

religiös lära

Används om en troslära eller religiös förkunnelse, alltså de läror och dogmer som hör till en religion eller bekännelse.

2

Substantivet syftar här på undervisning, upplärning eller att förmedla kunskap och färdigheter, ofta i utbildnings- eller yrkessammanhang.

yrkesundervisning undervisning information

undervisning och upplärning

Används om det att undervisa, ge information eller träning, särskilt när någon lärs upp till ett yrke eller en färdighet.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för lära.

lära verb

1

Detta är den transitiva betydelsen av lära där någon aktivt får en annan person att förstå, kunna eller behärska något; används om undervisning, handledning, fostran och instruktion.

undervisa visa lära ut utbilda handleda uppfostra träna instruera

undervisa och träna

När man ger undervisning, visar hur något görs eller tränar någon i en färdighet, i skolan, på kurs, i arbete eller i praktisk handledning.

förkunna predika

förkunna och predika

När lära betyder att framföra religiösa eller moraliska läror, alltså att predika eller förkunna något för andra.

få att inse låta veta

upplysa eller meddela

När lära betyder att få någon att förstå, veta eller inse något genom att upplysa, meddela eller göra klart för personen.

2

Detta är den intransitiva eller reflexiva betydelsen av lära där någon själv skaffar sig kunskap, färdighet eller insikt, genom studier, övning eller erfarenhet.

tillägna sig lära sig studera plugga inhämta kunskap

studera och skaffa sig kunskap

När man aktivt sätter sig in i något, pluggar eller samlar kunskap genom studier och övning.

inse erfara komma till insikt om

inse genom erfarenhet

När lära betyder att komma till insikt om något, förstå det eller erfara det i praktiken, ofta genom livserfarenhet eller egen upplevelse.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för lära.

auto_stories

Lära i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Undervisa i något. Lära någon en vetenskap, en konst, ett yrek.

    Ex: Lära någon, språken, musik. Lära någon att läsa, skrifva, rita rida, dansa. Lära någon dygdens utöfning. Lära någon att vara dygdig. Förnuftet lär oss det. Lära bórt, undervisa annan i något hemligt, förborgadt, svårt, som an sjelf fått lära, t. ex.: Lära bort en kortkonst, en taskspelarkonst, ett hushållsgrepp. Lära úpp, út, se Upplära, Utlära. - Brukas stundom, för att antyda en hotelse, t. ex.: Jag skall lära honom att veta hut; tig, eljest skall jag lära dig.

  • Inbegreppet af alla sanningar eller föreskrifter, som Tillhöra en vetenskap, en konst. Så till exempel Språklära, Rättslära, Religionslära, med flera

    Syn: Teori

  • Emottaga undervisning i något. Lära ett språk, en kosnt, ett yrke, ett handverk. Lära något af någon.

    Ex: Lära läsa, skrifva, rita. Han har fått svårt för att lära Den konsten är lätt lärd. Lära känna, bliva bekant med, t. ex.: Jag lärde känna honom för två år sedan; jag har till min skada, lärt känna hans illfundighet. Lära út,

    Syn: Utdra, Inhämta

  • Särskilt sanning eller föreskrift, som utgör en del deaf.

    Ex: Filosofiens, religionens läror. - Syn Lärosats, Lärobegrepp.

  • Erfara, inhämta, inse. Deraf har jag ärt, att man bör vara tålig.

    Ex: Lära sig sin lexa, öfvderläsa den, så att man kan den. Lära utantill, så att man uppläsa ur minnet.

  • Troslära, religionslära.

    Ex: Kristna, katolska, lutherska läran.

  • Påstående, sats, som innebär anspårk på sanning och att gälla till efterrättelse.

    Ex: Manga af hans läror äro grundlösa Denna lära kan jag icke lemna mitt bifall. Detta är en lära, som förstör all tro på ett tillkommande.

  • Lärdom. Mången nyttig lära kan deraf hämtas.

  • Undervisning i de till ett handverk eller en konst hörande hufvudsakliga kunskaper och färdigheter.

    Ex: Gå, ara i lära hos någon, af honom lära en kosnt, ett handverk. Sätta någon i lära, efter träffadt aftal låta någon (son, myndling, o. s. v.=) komma till enperson för att af honom undervisas. Komma, blifva satt i lära hos någon. aga lära, emottaga någon att uner- II: visas i kosnt, handverk. Vara ur lära, hafva lärt ut. - Bildar en mängd sammansättningar, såsom: Skräddar-, Skomakar-, Snikarlära, m. fl.

history_edu

Historik & ursprung för Lära

  • Verb

    lära, verb, fornsvenska lǣra, lära och lära sig = fornisländska lǽra, danska lære; lån från medellågtyska lêren, lära, lära sig, det fornisländska ordet möjl. från angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) lǽran = fornsaxiska lêrian, fornhögtyska lêren (nyhögtyska lehren), med r av z = gotiska laisjan (med analogiskt s), lära ((ga)-laisjan sik, lära sig), av urgermanska *laizian, kausativum med grundbetyd. 'komma ngn att veta' till gotiska pret.-pres. lais, jag vet, egentligen: jag har efterspårat (jämför till betydelse-utvecklingen gotiska wait, jag vet, egentligen: jag har sett). Avljudsform: gotiska lubjaleis, trollkunnig. Med avs. på grundbetyd. 'spår, spåra' jämför gotiska laists, spår = läst 2 (se för övrigt den/det och) samt spörja till spår.; alltså, liksom sannol. även nys, minnen av forntidens jägarliv. — Härtill avljudsbildningen urgermanska *liznan, lära sig = fornsaxiska lînôn (med förlorat r), fornhögtyska lirnên, lernên (nyhögtyska lernen), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) leornian (engelska learn); se även list. — Deverbativum: lära, substantiv, fornsvenska lǣra = danska lære, från medellågtyska lêre = fornsaxiska, fornhögtyska lêra (nyhögtyska lehre), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) lár (engelska lore; jämför svenska folklore). — Lärjunge, Bib. 1541, fornsvenska læriunge, lärjunge, lärling (ej i danska), från medellågtyska lêrjunge = nyhögtyska lehrjunge, till en substantivering av medellågtyska junc, nyhögtyska jung = ung. I fornsvenska dessutom læresven = fornisländska lǽrisveinn, danska læresvend. Om Kristi lärjungar använder gotiska det till sitt ursprung omstridda siponeis. — Lärospån, nu neutr. (pluralis), hos Dalin 1850 (läro-, lär-) mask. sing.; enl. Tamm Gr. södra 17 möjl. till spån i den äldre betydelse 'träskiva till bokpärm'; alltså egentligen: lärobok inbunden i träpärmar > elementarkunskap.

Källa: Hellquists (1922)

format_list_bulleted Exempelmeningar

  • •
    Oloph Hansson fick lära att flit och ambition för framåt.
  • •
    Han lärde mig att inte döma om jag förväntade mig att inte bli dömd av dom.
  • •
    Människorna lärdes att uppfatta de mäktigas liv som orättvist.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för lära

Korsordslösningar för lära