Synonymer till kol

substantiv [kå:l]

Utforska synonymer och betydelser för kol

ett grundämne (som finns i kol (2)) (C)

ett bränsle som innehåller kol (1)

litet stycke av delvis förbränt trä

Vi har inga motsatsord för kol.

auto_stories

Kol i Historisk ordbok

Dalin (1850)

i vidsträckt mening
Den produkt, som erhålles, då ett ämne i tilltäppt rum underkastas stark upphettning. Bränna tr, ben till kol - Har sammansättningarna Träkol, Benkol. -b) (i inskränkt mening, vanligare) Sådan produkt af hvarjehanda träslag, använd isynnerhet till bränsle. Svärta, teckna med kol Stekt på kol Bränna kol, i kolmila, (se detta ord) genom bränning frambringa kol; även förbrukas kol som bränsle, till exempel: bränna kol vid matlagning. (figurligt) Samla glödande kol på ens hufvud, ådraga honom Guds hämd, i det man vedergäller hans ondksa med välgerningar. (figurligt familjärt ord eller talesätt Göra kol på någon, fulkomligt öfvervinna, i grund tillintetgöra, förstöra honom. Ni hade intet för de kol, ni brände, era elaka afsigter misslyckades. - Bildar en mängd sammansättningar, såsom: Björk-, Al-, Lind-, Furukol, med flera
Benämning på vissa mineraliska ämnen, hvilka likna träkol och kunna begagnas som bränsle.

Ex: Mest i sammansättninar, såsom: Stenkol, Brunkol, &c.
i kemien
Enkel brännbar kropp, som förekommer i naturen sällan fullkomligt ren och kan af konsten icke frambringas. Utgör i sin högsta grad af renhet en ädel sten, kallad Diamant. De renaste kolsorter, efter diamanten , äro: Blyert, Kolblende, Cokas, Träkol och Kol af djurämnen.
med plur.
Stycke af koladt trä eller ben, eller af mineraliskt kol (till exempel stenkol). Taga några kol ur kakelugnen. -

history_edu

Substantiv
kol, fornsvenska kol, kul = fornisländska kol, danska kul, fornhögtyska chol, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) col n. (engelska coal), av urgermanska *kula-, jämte medellågtyska kole, fornhögtyska cholo med (nyhögtyska kohle, varav köhler, kolare = det från nyhögtyska inkomna familjen. Köhler), av urgermanska *kulan- = såsom redan Bopp insett, i avljudsförh. till iriska gúal (av *goulo eller *geulo-); inga något så när säkra, närmare släktingar äro för övrigt kända (jämför Lidén Armen. Stud. södra 122 f. med litter.). — Vanligt i ortnamn, såsom Kolbäck, Kolmården (se den/det och), Kolsjön. — Härtill de yngre avledning (i) kola, kolande (mörkret). Något till kol bildat gammalt adjektiv kol(r), svart, har icke, såsom stundom antagits, existerat; personn. Kol och så vidare beror på ellips av Kolbrandr, -grímr och så vidare; se Lidén NoB 4: 117 n. 2. — Jfr kolja, kummel 2. — Samla glödande kol på ens huvud, efter bibeln: Sal. ordspr. 25: 22, Rom.-brevet 12: 20. — Kolartro, H. M. Melin och 1850, H. Hjärne och så vidare, jämför Thomander 1824: kolartrogen, motsvarande danska kulsviertro, efter nyhögtyska köhlerglaube, enl. Hirt-Weigand med flera i anslutning till en anekdot (efter Luther); jämför dock även det likabetyd. franska foi de charbonnier.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

NEO Uttryckslexikon

lägga på ett kol
öka sin arbetsinsats
samla glödande kol på ngns huvud/hjässa
göra ngn ångerfull — genom att löna ont med gott

Se vår korsordssida för kol