Synonymer till havre

havre = fornsvenska, fornisländska, danska = fornsaxiska haƀoro, fornhögtyska habaro (nyhögtyska haber; hafer från mty. och lågtyska); engelska dialekt haver från nord. (det inhemska engelska namnet är oats, egentligen pl., angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) áte); allm. urgermanska ord (dock ej i gotiska), av *haƀran-. Anses vanl. för en avledning av urgermanska *haƀra-, *hafra-, bock = fornisländska hafr, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hæfer, latin caper det samma, grekiska kápros, vildsvin; varmed kunde stämma, att havren äldst företrädesvis användes till foder; de ofta anförda analoga härledningarna av fornslaviska ovĭsŭ och latin avēna, havre, från latin ovis, får, och grekiska aigílōps från aix (aig-) get, äro dock osäkra eller oriktiga. Kanske i stället ett ursprung, analogt med det, som antagits för forngutiska hagrí = finska lånordet kakra, kagra, vilket av somliga betraktas som ett annat ord och föres till norska hagr, de grova håren på hästsvansen och manen, danska heire, Bromus secalinus (jämför svenska faxe det samma: fornisländska fax, hästman), liksom forniriska coirce, havre (*korkio-) möjl. till core, hår, och armen. varsak, havre, till vars, hår; norska hagr är kanske besläktade med sanskrit kaca-, huvudhår (jämför dock H. Petersson Ar. und armen. Stud. södra 14 f.); detta namn på havren sålunda efter håren på agnarna och kornen. Enl. H. Petersson har även havre en liknande upprinnelse: till indoeuropeiska kəpr-, hår, i latin caprōnæ, pannhår, man, sanskrit çipra, hår; se Balt. och slav. Wortstud. södra 19, jämför även Charpentier KZ 46: 30 f. — Gemensamt urindoeuropeiska namn på havren saknas alltså. Den är för övrigt ett typiskt nordeur. sädesslag, men ej bland de äldsta: havre odlades dock i Danmark redan under bronsåldern. Havreodlingen synes härstamma från sydöstra Ryssland.