Synonymer till halt

substantiv [hal:t]

Utforska synonymer och betydelser för halt

Betydelse:

som går ojämnt på grund av skada i benet

— "han är lite halt efter benbrottet"

Betydelse:

stopp!

— ""Avdelning – halt!" beordrade kaptenen"

Betydelse:

andel av ett ämne i en blandning

— "halten av guld i legeringen"

halt

Som har svårt att gå normalt på grund av besvär eller nedsatt funktion i ett eller flera ben.

stel i ena benet humpande strakbent som haltar lam linkande haltande lytt

Går ojämnt

Beskriver någon som haltar eller har ett avvikande gångsätt, ofta på grund av stelhet eller skada i ett ben.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för halt.

halt

1

Mängden av ett visst ämne i en blandning, eller dess renhet och kvalitet.

andel relativ mängd grad procent

Andel och omfattning

Används om hur stor andel eller mängd av ett ämne något innehåller, ofta uttryckt som grad eller procent.

kvalitet värde karat skrot och korn

Renhet och värde

Används om ett materials renhet eller kvalitet och därmed ibland dess värde; karat anger exempelvis guldhalt, medan skrot och korn syftar på det verkliga värdet eller innehållet.

2

Ett tillfälligt avbrott i en verksamhet eller aktivitet.

uppehåll rast paus vila

Avbrott och vila

Används om ett avbrott i arbete eller annan aktivitet, ofta för att vila eller samla krafter.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för halt.

halt interjektion

Interjektion som används som en befallning att genast stanna eller avbryta marschen.

stopp stanna avbryt marschen

Order om att stanna

Militärt eller högtidligt kommando för att få en person eller grupp att stanna.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för halt.

auto_stories

Halt i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Hvad ett ämne innehåller af andra ämen, som hafva högre värde. Säges isynnerhet om metaller. Halten af kopparmalm, jernmalm, och så vidare Bildar en mängd sammanästtningar, såsom: Guld-, Silfver-, Koppar-, Jern-, Salpeterhalt, med mera

  • Uppehåll, som krigsfolk gör i sin marsch.

    Ex: G-ra halt En lång halt Under halten. Säges i utsträckt bem. även om det uppehåll, man gör i en vandring, på resor, o. s. v.

  • Som haltar. Han är halt - Brkas ävf. substantivt. En halt, ett par h.a,

  • Ett mynts metallvärde.

    Ex: Halten i ett guld- eldler silfvermynt. Mynt af god ell. fullh., som har sitt fulla metallvärde. Mynt af sämre halt,

    Syn: Ringhaltig

  • Ställe, der krigsfolk gör uppehåll på marsch.

  • Det innehåll af mineal, som finnes hos ett mineralvatten.

    Ex: Mest i sammansättningar . ex.: Jernhalten, svafvelhalten af ett helsovatten.

  • jäg.

    Benämning på vissa ställen vid en skallplats.

    Ex: - Int.

  • fig.

    Inre värde. beskaffenhet. Den mannens sanna halt är ganska svår att bedöma. Deta röjer tillräckligt -halten af hans läror.

  • Kommandoord, hvarigenom man befaller en trupp att stanna.

    Ex: Halt!

  • Tillrop, hvarigenom tillkännagifves, att man bör hålla upp, stanna med något.

    Syn: Håll! Håll upp! Stopp!

history_edu

Historik & ursprung för Halt

  • Adjektiv

    3. halt, adjektiv, fornsvenska halter = fornisländska haltr, danska halt, gotiska halts, fornsaxiska halt, fornhögtyska halz, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) healt (engelska halt), halt, men i vissa språk även lam (i gotiska blott med denna betydelse); av urgermanska *halta- = indoeuropeiska *koldo- i ryska koldyka, halt person och så vidare; jämför för övrigt grekiska kólos, stympad (se Hildur, hull), eller kyllós, krökt, missbildad. Jfr med avs. på betydelse-växl. lam. — Haltébolink, skämts., enl. Lindroth Festskr. till Sdw. södra 124 av halte *boglinker, ursp. om en häst, som linkar av skada i bogen; jämför hästsjukdomsnamnet boghälta. Därav vore det sydsv. haltebonick en yngre variant. — Halta, verb = fornsvenska = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) healtian med flera Halta på båda sidor i bildl. användning, efter bibeln 1 Kon. 18: 21: »Huru länge halten I på båda sidor?» — Hälta, halthet = norska helta, avledning på -iōn (eller efter mönstret av sådana), till halt; jämför fornsvenska hælti det samma = fornisländska helti f., av urgermanska *haltēn-.

  • Substantiv

    2. halt, substantiv, i sht milit., 1700 (neutr.); från nyhögtyska halt, uppehåll = halt 1. — Såsom kommandoord, 1679, från nyhögtyska imper. halt(e) till hallen, hålla. Det stundom tidigare uppträdande halt, håll!, till exempel Prytz 1622 är väl en inhemsk imperativform till hålla (växlande med hålt).

  • Substantiv

    1. halt, substantiv, värde och dyl., U. Hiärne 1687 (om malmarter); från nyhögtyska halt, egentligen: innehåll; till halten = hålla; egentligen = halt 2. — Härtill: -haltig = nyhögtyska, i underhaltig och så vidare

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för halt

Korsordslösningar för halt