Synonymer till glömma

Förlora minnet af något. Glömma, hvad man lärt. Det glömmamer jag aldrig. Ni glömmamer, att han är er välgörare. Glömma, hvem man är, yttra större anspråk än hvartill en samhällsställning berättigar. Ni glömmamer, hvem jag är, ni bemöter mig em med den aktning, ni är mig skyldig. (ordspråk) Hvad som är gömdt, är icke glömmamt, säges, när man vill låta förstå, att man väl har något i minne för framtiden, ehuru det för närvarande är uppskjutet, fördröjdt.

Ex: Glömma áf, bórt, ute, se Afglömma, &c.

Syn: Afglömma, Bortglömma, Uteglömma, Förgäta

Af brist på uppmärksamhet lemna något qvar efter sig på ett ställe. Han har glömmamt sina handskar, sin hatt, käpp. Man säger även i samma mening

Ex: Glömma efter sig, qvar.

Syn: Qvarglömma.

Uraktlåta att omtala något i skrfit eller tal. Ni har glömmamt den boken i er katalog. Han glömmade att omnämna det, när jag sist talade vid honom.

Försumma. Glömma omsorgen om sin lycka.

Ex: Glömma att skrifva till någon. Jag har ingennting glömmamt, för att öfvertala honom.

Syn: Försumma, Åsidosätta, Uraktlåta, Underlåta

Brista i uppfyllandet af pligt, förbindelse.

Ex: Glömma sina pligter. Glömma den aktning, man är någon skyldig.

Ej bibehålla känslan af takcsamhet för något.

Ex: Han har glömmamt allt, hvar jag har gjort för honom.

Icke mera vara förtörnad, vredgad öfver något. Ovänner böra förlikas och glömma det framfarna.

Ex: Glömma en oförrätt.

Syn: Försumma, Förbigå

Brist i hvad man är skyldig sig sjelf eller andra.

Ex: hon har glömmamt sig ända därhän, att slå sin betjent. Ni glömmamer er, då ni tilltalar mig på ett så ohöfligt sätt.

Försumma sina fördelar; icke begagna sig af tillfället.

Ex: Han glömmamer sig icke, när det är något att förtjena.

Glömma sig qvar, längre, än man ärnat, dröja qvar på ett ställe, der man finner sig väl.