Synonymer till förlåta

Öfvergifva, lemna; låta blifva, lemna ogjordrt. Gud förlåtater (bemärkelse 2) icke synderna, utan eet är menniskan, som genom Guds nåd förlåtater dem (afstår derifrån). Denna bemärkelse är numera föråldrad.

Öfvergifva, upphöra med sin ovilja, vrede mot en person för någon dess handling, hvarigenom han förorsakat denna ovilja. Förlita sig. Förlåtater eder icke uup förstar, icke uppåherrar.

Ex: Förlåta en något Jag förlåtater dig det för din svaghets skull. Förlåt mig det, jag ber. Kristne böra förlåta hvafrandra. Gud förlåtate mig! äfv. Gud förlåtate mig minda synder! uttryck, som ofta brukas i det lägre samtasspråket, stundom äfven skämtvis i skrift, för att beteckna öfverraskning, förundran eller gifva starkare uttryck åt meningen, t. ex.: Gud förlåtate mig, tror jag icke ni vågar motsäga mig! - Förlåt mig! eller blott Förlåt! höfligt uttryck, hvarmed i samtal en rättelse, motsägelse, invändning o. s. v. åtföljes, för att tillkännagifva, att afsigten icke är att såra, t. ex.: Förlåta mig, det gick ej så till. Förlåta, att jag faller er i talet. Användes äfv. ofta i sarkastisk eller ironisk ton.