Synonymer till fasa
Utforska synonymer och betydelser för fasa
Betydelse:
— "de såg med fasa hur planet störtade"
fasa substantiv
Substantivet syftar på stark rädsla, skräck eller förfäran inför något hotfullt, obehagligt eller överväldigande.
något hemskt
Används om något som uppfattas som fruktansvärt, vidrigt eller mycket obehagligt; ett slags hemskhet eller ohygglighet snarare än en känsla.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för fasa.
fasa verb
Verb: att bli överväldigad av fasa, skräck eller djup förskräckelse; att känna starkt obehag eller förfäran inför något.
förskräckas, gripas av fasa
Används när någon plötsligt blir mycket rädd, skrämd eller bestört av något som upplevs som hotfullt, hemskt eller chockerande.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för fasa.
fasa verb
Att göra en kant, ett hörn eller en yta avsneddad genom att skära, slipa eller bearbeta bort en skarp vinkel så att kanten blir avfasad.
göra avfasad
Används när man bearbetar en kant eller hörn för att få en sned, avjämnad avslutning, ofta inom hantverk, bygg och mekanisk bearbetning.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för fasa.
Fasa i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Högsta grad af fruktan eller förskräckelse. Väcka feminin lHafva, känna feminin för någon eller något. Betagas af feminin
-
Ex: Fasa för någon, för någon Jag fasar vid blotta tanken derpå. Jagf-r för att göra det.
Historik & ursprung för Fasa
-
Substantiv
fasa, substantiv, egentligen oblik. kasus till fornsvenska fasi med, och verbet fasa = fornsvenska, äldst opers.; sannol. besläktade med äldre danska fas, angrepp, stormlopp, danska dialekt: krampryckning (se A. Lindqvist Gramm. och psykol. subj. i svenska södra 15 ävensom till betydelse-utvecklingen H. Petersson Zfvergl. Sprachf. 47: 246); jämför dalm. fasur (*faser), jätte, buse, och så vidare dialekt fasakus, buse, den onde; övriga släktingar, som, med andra utgångspunkter, pläga anföras, synnerligen osäkra.
Källa: Hellquists (1922)