Synonymer till betjänt

substantiv [beçạ̈:nt]

Utforska synonymer och betydelser för betjänt

Betydelse:

gynnad

— "hon var inte betjänt av den sänkta bilskatten eftersom hon inte hade bil"

ngn/ngt är betjänt (av ngt)

Betydelse:

uppassare som är anställd hos en person

Person, traditionellt en man, som tjänar eller passar upp i ett hushåll eller vid en servering.

Hushållstjänare

Tjänare i ett hushåll, ofta med uppgifter nära en husbonde eller arbetsgivare. Kammartjänare och lakej syftar på mer särskilda roller.

Uppassare och tjänstehjälp

Ord för personer som utför tjänste- eller uppassningsarbete. Gruppen rymmer både äldre eller vardagliga benämningar och mer specifika roller, som butler och kalfaktor.

Serveringspersonal

Betjänt i betydelsen person som passar upp och serverar vid bord, särskilt i äldre eller högtidligare språkbruk.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för betjänt.

history_edu

Historik & ursprung för Betjänt

  • Substantiv

    betjänt, sbst, och 1650 = danska betient, efter nyhögtyska bedient(er), egentligen part. perf. till bedienen, betjäna. I svenska äldst om tjänare såväl i enskild som allmän tjänst, även om ämbetsmän (till exempel i 1734 års lag: Konungens betiente); redan tidigt dock om så kallade tjänsteman i motsats till (högre) ämbetsman, till ex 1656, ännu 1823; sedan i motsats till både ämbets-och tjänsteman, till exempel 1830, jämför 1877: 'Civile embets- och tjenstemän samt betjente.'

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för betjänt

Korsordslösningar för betjänt