Synonymer till örfil

örfil, 1623: öhrfijler pluralis, 1626: ohr-, förr och ännu i dialekt (till exempel Bohuslän) även öre-, ävensom -fill 1666, -fillar 1794, (äldre) skå. örnfil-, ombildning (knappast dock med Noreen V. språk 3: 234 med mellanformen *örfigel, efter likbetyda n de nyhögtyska dachtel och holl. wafel) av ett ord motsvarande äldre nysvenska öhrfigen Växiö 1674, danska ørefigen; från nyhögtyska: medellågtyska ôrvîge = sen medelhögtyska (nyhögtyska ohrfeige), egentligen: öronfikon, alltså ett skämtsamt bildligt uttryck av samma slag som äldre nysvenska smällfikon, svenska dialekt smällfiken i samma betydelse, eller nyhögtyska och nyhögtyska dialekt dachtel, örfil, egentligen: dadel, maulschelle, urspr. ett bakverk, maulbirne (päron), kirsche (körsbär), pflaume (plommon) (kopfnuss i samma betydelse hör möjl. däremot ytterst till urgermanska *hn(e)uð-, slå, stöta, varom se nita, nudda, nåda), äldre nysvenska smörgås, örfil (se smörgås), danska vaffel, örfil, egentligen: våffla, danska huske- och sandsekage, örfil, svenska dialekt kinnfisk, örfil, svenska munfisk; jämför franska marron, slag med knuten näve, egentligen; kastanj (från uttr. ss. donner des marrons, giva kastanjer, dvs. bulor, alltså ej fullt jämförligt med de förra fallen); se för övrigt under fikon, fisk och koka. Mera utfört uppträder det bildliga uttrycket i äldre nysvenska uppäta en örfil till exempel Brasck 1648, fe(e)ta örfilar till exempel 1649; jämför äldre nyhögtyska eine maulschelle (dvs. munfisk) auffressen Chr. Weise med flera Otänkbart är dock ej, att ordets ursprungliga form föreligger i holl. oorveg, till feja. Jfr orre 2. — Härtill verbet örfila, Rudbeck 1702 och så vidare — I äldre nysvenska även: öredrag; i vissa nysvenska dialekt örtass. — Ett gammalt nord. ord för 'örfil' är äldre nysvenska kin(d)häst, fornsvenska kindhæster = fornisländska kinnhestr. En annan beteckning är kindpust, vartill det bland av i gamla bibelövers, vanliga kindpusta, örfila; i gotiska bibeln i stället kaupatjan, enl. Bugge från armen., enl. Kluge av ett kaupat- (= urgermanska *haufaþ-, motsvarande huvud), med förgerm. konsonantism lånat från ett icke urgermanska folk.

Se även: nåda