Synonymer till orre

2. orre, vard.: örfil; 1691, O. v. Dalin och så vidare, hypokoristisk bildning till örfil (jämför de likbetyd. vulgära dorvel, hurril, kurril); kanske dock i anslutning till orre 1: en mängd, i sht äldre beteckningar för 'stryk' av olika slag utgå från namn på matnyttiga djur, maträtter och den/det (se fikon, fisk, koka, örfil).

1. orre = fornsvenska (som tillnamn) = fornisländska orri, norska orre, egentligen om hannen; jämför äldre nysvenska orhane Var. rer. 1538, medelhögtyska orhan, fornhögtyska orrehuon, i nyhögtyska om tjäder; jämför även angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wórhana; av urgermanska *urzan-, egentligen: handjur, avlare, och samma ord som orne, fargalt, där n-stammens n inträngt i nominativen; se närmare den/det och För denna härledning talar bland av, att hannen såväl hos orrar som tjädrar skiljer sig från hönan till storlek och färg och vidare inom jägarevärlden spelar en mycket mera framträdande roll än denna. Mot att ordet vore ljudhärmande (jämför de knorrande lätena i hannens spel, ofta återgivna med orr, urr) talar bland av den urgamla femininbildningen dalm. ynn (av *yrn), norska yrkna (av *yrtna, av *yrna), av urgermanska *urznī, *urzniōn; bildat som till exempel röy (dialekt), tjäderhöna, med flera (se den/det och). Se förf. Etymol. Bemerk, södra VIII, Suolahti Vogeln. södra 249. — Ett annat ord eller ombildning är medellågtyska ûrhane, medelhögtyska ûrhan, varav danska urhane.

3. Orre i uttr. kung Orres tid, se under konung.