Synonymer till ärende
Utforska synonymer och betydelser för ärende
Betydelse:
— "Vill du gå ett ärende åt mig?"
— "hon skulle uträtta några ärenden i stan"
Betydelse:
— "ärendet kommer att behandlas på mötet nästa vecka"
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för ärende.
Ärende i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Uppdrag, angelägenhet, för hvars uträttande man skickas ellerbegifver sig till någon. Skicka någon bort i ett ärende Uträttasitt ärende Uträtta ärender. Jag ahr ett ärende att uträtta. Anmäla säga sitt ärende Hvad var gossens ärende? Gå ett ä åt någon, gå bort i ett uppdragför ens räkning. Gå ärender, åt andra att uträtta sådana uppdag. Springa ärender, säges i samma mening om flickor, pojkar, betjenter, med flera Med oförrättadt ärende,
Syn: Oförrtad
-
Göromål, sak, angelägenhet.
Ex: I dessa ärender är hanej hemmastadd. Rikets, statens, kronansn ärender. Inrikes, utrikes, ärender. Det är ett ä, af vigt. - Bildar åtskilliga sammansättningar, såsom: Riks-, Stats-, Regeing-, Förvaltnings-, Embetsärende, m. fl.
Historik & ursprung för Ärende
-
Substantiv
ärende, i poesi särsk. förr icke sällan ärnde, till exempel Lenngren, Franzén, Nicander, så stundom även i talspr.; i äldre nysvenska bland av även: tilldragelse, fornsvenska ærende, ærande, er- med med, budskap, uppdrag, rättssak, göromål, tilldragelse, naturbehov, tarv (liksom i fornisländska; eufemistiskt, jämför tarv), sannol. även: träck (i ordspr. Hunda æta annarz manz ærende vp, Wadstein Sv. lm. XI. 6: 31) = fornisländska erindi (ør-), danska ærende, fornsaxiska ârundi, fornhögtyska ârunti, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ǽrende (engelska errand). Mycket omstritt på grund av de egendomliga vokalförhållandena, som endast genom djärva och delvis felaktiga hypoteser kunnat återföras på ett något så när enhetligt ursprung. För att lösa svårigheterna har därför Guntermann ZfdPh 42: 397 f. för de tyska orden antagit och utförligt motiverat lån från angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ǽrende (missionsord), varvid i fornhögtyska och fornsaxiska insatts den vanliga motsvarigheten till angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ǽ. Därmed står dock alltjämt den nord. formen (med gammalt ă) oförklarad: ordet förekommer redan i Skírnismál och kan knappast vara lånat, i alla händelser ej under de omständigheter som kunna gälla för fornhögtyska och fornsaxiska Från västgerm. synpunkt möta emellertid med G:s låneteori inga hinder att upprätthålla den gamla tilltalande härledningen från gotiska airus, sändebud, och så vidare (se ärna); men för de nord. orden är denna oantaglig. Äldre litteratur se för övrigt utom anf. avh. Falk-Torp södra 1581, Olson Appell, substantiv södra 436.
Källa: Hellquists (1922)