Synonymer till ämne

ämne, i lagen 1734 i betydelse 'förmåga' ('som dess stånd, vilkor och ämne kräfva') eller 'ändamål' ('till kolning eller andra ämnen'), fornsvenska æmpne (æfne), material, förmåga, tillfälle, anledning med med = fornisländska efni det samma, danska evne, själskraft, förmåga, i äldre danska också material (i norska-da.däremot stavat emne); danska emne, föremål för andligbehandling, är väl däremot lån från svenska; en speciellt nordisk bildning (medelengelska efne är lån från nord. språk) av urnord. *afnia- (jämför till ljudutvecklingen hamn 3, väl av * haƀnō). Härtill verbet ämna, fornsvenska æm(p)na, utföra, bereda och sekundärt: ämna = fornisländska efna, utföra, danska evne, förmå (i betydelse 'ämna, ha för avsikt' däremot agte, have til hensigt, tiltænke), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) efnan, æfnan det samma, vartill avledning svenska dialekt ämta. Möjl. äro subst. och verbet parallellbildningar av samma grundord: urgermanska *afna- = indoeuropeiska *opno-, jämför sanskrit apna-rā́j-, som eger gods; verbet kunde dock även tänkas vara avlett av substantiv ämne. Till indoeuropeiska roten op, arbeta, i latin opus, arbete och så vidare (se närmare de besläktade avel och avljudsformen öva), tidigt bland av specialiserad på jordbruksarbete; jämför Lidéns utredning Ark. 27: 270 av fornsvenska byæ æmpni Häls. L., mark som genom nyodling blir (eller nyligen blivit) en gård, och fno. ortn. Efni, väl: nyodling, nybygge, ingående i det flera ggr uppträdande jämtl. ortn. Landsom av fno. (fornsvenska) Landsæmpne, ävensom bland av i fornsvenska Aghersæfne, nu Åkersände N. Sandsjö sn Smål. Betyd.-utvecklingen till 'material' är densamma som i virke och äldre nysvenska, svenska dialekt yrke; jämför även under to 1. Hit för Torp Etym. ordb. under emne även fornisländska afi, man, gotiska aba, som då egentligen betydde 'arbetare'; i så fall en bildning av samma slag som fornhögtyska uobo, åkerbrukare (se öva); snarast föreligger dock i urgermanska *aƀan- en barnspråksbildning. — I betydelse 'ämna, tillämna' användes i fornsvenska i stället ofta ætla (kvar i svenska dialekt), avledning av den inhemska motsvarigheten till akt 1, uppmärksamhet (se den/det och); jämför akta att göra ngt. I äldre svenska tid uttrycktes 'ämna' dessutom med ärna, som i fornsvenska ännu icke utvecklat denna betydelse för att under de senare årtiondena alltmera vika tillbaka för ämna. Betyd.-utvecklingen i ämna och ärna är för övrigt likartad: 'bereda' > 'ha i tankarna'; se under ärna. — Härtill ämnes(s)ven, auskultant, lärjunge, extraordinarie, gesäll, 1747 (vid vetenskapsakademien; en funktion som även Bellman beklädde, enl. uppgift i 'Min lefvernesbeskrifning'), 1763 (vid lantmäteristaten), 1805 (vid masmästeriet) 1816 (vid bergslagsstaten) och så vidare, SFS 1894 (om lärling som 'undergår förhör till ämnessven'); under senare tid ej officiell beteckning utan vanl. använt, särsk. i något högtidlig stil, i förb. ss. till exempel 'de lärda yrkenas ämnessvenner' (1890), 'konstens ämnessvenner' (V. Rydberg 1893), 'ämnessvenner af forskare och diktare' (Levertin 1898). Ordet har säkerl. införts av Vetenskapsakademien såsom en ersättning för det utländska 'auskultant' eller dyl. Detta synes framgå — utom av belägget ovan — därav att det sedermera närmast brukades av institutioner, som stodo denna nära, och att ännu Sahlstedt 1773 blott känner användning 'In Academia Regia scientiarum auscultans'.