Synonymer till yrka

yrka, nu vanl. med på: eftertryckligt fordra eller begära, i äldre nysvenska ofta 'driva, pådriva', ävensom 'lägga sig vinn om, utöva, idka', ännu och 1800 ofta trans.: yrka hjälp, lagen, ett värf och så vidare, jämför till exempel Psalmb. nr 321: 'Den samma lära yrka' ävensom nysvenska yrka motsatsen (likn. uttr. vanliga hos gustavianerna), i svenska dialekt yrka (örka) jorden, bruka, bearbeta, fornsvenska yrkia (ipf. -te och -ad(h)e), arbeta, sköta, odla, utföra = fornisländska yrkja (ipf. orta), även: dikta (se under poet), norska yrkja, verka, laga i ordning, danska dialekt ǿrke, dyrka (jorden), arbeta och den/det, urnord, ipf. wor(a)hto Tune (l p. sg.), yngre urnord. w[u]rta, wurte, orte (3 p. sg.), gotiska waúrkjan (ipf. waúrhta), fornhögtyska wurken (nyhögtyska würken; jämför under Schubert), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wyrcan (engelska work), av urgermanska *wurkian, som är identiskt med det i alla händelser besläktade grekiska rézō, gör, verkar, därest detta, såsom antages, ombildats (i anslutning till u̯erg- i érgon = verk) av *(w)rázō (av *u̯r̥gi̯ō); se för övrigt orka (med samma avljudsstadium), verk, virka och följ. — Den nuv. betydelse i svenska utgår från den av 'driva på', i sin tur av 'arbeta (ivrigt)' och den/det — Böjningen yrker, yrkte kvarlever ännu under 1600-till; nu blott yrkar, —ade. Fsv. och äldre nysvenska yrkte beror i sin ordning på ombildning av ett bindevokallöst ipf. = fornisländska orta, urnord. *wor(a)hto.

Se även: yrke 1