Synonymer till vrå
Utforska synonymer och betydelser för vrå
Betydelse:
— "de letade igenom varenda vrå av huset"
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för vrå.
Vrå i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Hörn af ett rum; litet undangömdt ställe. En liten v.Sitta i en verb för sig sjelf. (Fam,) Alla vrår och vinklar, alla små undangömda ställen. Man har sökt i alla vrår och vinklar. (Fig.familjärt ord eller talesätt)Han känner alla vrår och vinklar i hsuet, känner fullkomligt alla ställen i huset är der fullkomligt hemmastadd. Från alla vrår ochvinklar, från alla håll, äfven ifrån undnagömda ställen. I en verb af verlden, på en enslig, afskild, okänd. plat.s - Bildarsammansättnignrna Skam-, Sop-, Kakelugns-, Spisel- Smygvrå.
Historik & ursprung för Vrå
-
Adjektiv
[vrå, svenska dialekt, ogin, knarrig, se vricka.]
Se även: vricka
-
Substantiv
vrå, fornsvenska vrā = fornisländska rǫ́, danska vraa, från vissa kasus av urgermanska *wranhō-, med grammatisk växling i *wrangō- = svenska dialekt vrang, spant, fornisländska rǫng, norska, forngutiska rang, jämför medellågtyska wrange, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wrang(a); till vrång i betydelse 'böjd, krokig'; se för övrigt den/det och — Jfr parallellbildningen vá, hörn, med samma betydelse-utveckling (se vång); ävensom spanska rincon (renc-, ranc-), vrå, till den med vrå och vrång besläktade urgermanska stammen (w)rank-, böjd, vriden (jämför ränker), och fornisländska krá, norska kraa, vrå, av urgermanska *kranhō-, besläktade med kring, krångla och så vidare — Ordet vrå utgår från kasus, där ändelsevokalen var en annan än ō eller u; nominativen *wranhō, varav yngre urnord. *wranhu, ger däremot ljudlagsenligt östnord. rō, möjl. = ro 1 (höft); jämför vån och svenska dialekt ōn det samma — I vissa dialekt (med övergång av vr- till br-): brå, till exempel Närike, Dalby Vrml.; jämför svenska dialekt brida för vrida och så vidare — I götalandsmålen ofta pluralis vrär, analogisk ombildning av samma slag som till exempel är för åar (se under slån); i Östergötland även formen vräger (jämför snöga, snöa, av sn(i)ö(w)a och så vidare). — Härtill ortn. Vrå och Vram (se den/det och).
Källa: Hellquists (1922)