Synonymer till virvel

virvel, i äldre n svenska även hverfvel, hvärfel, med motsvar. i dialekt (av hvirvel; jämför under virke), fornsvenska hvirvil, hårvirvel, yrsel(?) = fornisländska hvirfill, ring, hjässa, bergspets, danska hvirvel, medellågtyska wervel, fornhögtyska wirbil, wirvil, virvelvind (nyhögtyska wirbel), av urgermanska *hwerƀila-, agentisk bildning till urgermanska *hwerƀan, vända sig omkring, bildat som (instrumentalerna) degel, gördel, nyckel, svirvel och så vidare; se för övrigt värva och varv 1, 2. Jfr till betydelse-utvecklingen latin vertex, hjässa, topp, till vertere, vända. — Formellt identiskt är svenska dialekt (h)virvel, liten dörrslå = danska hvirvel, norska kvirvel, medelhögtyska wirbel. — Virvelvind = fornisländska hvirfilvindr, danska hvirvelvind, nyhögtyska wirbelwind och så vidare; engelska whirlwind från nord. — Härtill verbet virvla, Tiselius 1723: trans., åstadkomma virvlar i vattnet, Wallerius 1739: refl., T. Bergman 1773: intrans., Bellman: 'Trumslagarn hvirvlar', motsvarande da hvirfle, nyhögtyska wirbeln, mholl. wervelen, ävensom fornisländska hvirfla (hvirla) trans., utbreda (om hö), norska kvirvla (kve-) det samma och svenska dialekt *hvirla, yra, vara vimmelkantig, vanka, fara vilse. Säkerl. ej utgående från ett gemensamt urgermanska grundverb utan vid olika tider uppkomna bildningar, väl i regel avledning av virvel; kanske delvis också ett iterativum-intensivum på urgermanska -ilōn, -alōn till *hwerƀan av samma slag som till exempel dingla, famla, hymla, skramla och så vidare Eng. (= medelengelska) whirl, virvel, har nord. urspr. Eng. whirl, virvla, kan däremot på grund av betydelse knappast, såsom vanl. antagits (Skeat, Holthausen), utgå från det sällsynta fornisländska hvirfla, utbreda (hö), utan är säkerl. ett inhemskt deverbativum av det lånade substantivet.