Synonymer till vin

vin (vinum) = fornsvenska, danska = fornisländska vín, gotiska wein n., fornsaxiska wîn med och n., fornhögtyska med (nyhögtyska wein), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wín med och n. (engelska wine); liksom i allm. beteckningar från vinodlingens område (jämför must, plocka, tratt, ättika) tidigt lån från romarna: latin vīnum n. (och mlat. vīnus med), varifrån, utom franska vin och så vidare, även forniriska fīn, medan fornslaviska vino förmedlats genom urgermanska språk; motsvarande (med olika avledningar) grekiska oĩnos (av *u̯oino-), armen. gini, alban. vēnɛ med med Förhållandet mellan latin vvnum och grekiska oĩnos är omstritt; det förra kanske av *u̯oinom. Även lånat?) i semit. språk: arab. wain och så vidare Ordets förhistoria är för övrigt i enskildheter oklar. Enligt somliga inhemskt indoeuropeiskt, till roten u̯i, fläta, binda, i latin vītis, vinranka, och vide; alltså egentligen om rankan; möjl. med ursprung hos något indoeur. folk i Mindre Asien (armenierna?), varifrån vinodlingen anses härstamma. Av betydelse för denna fråga är möjl., att vinrankor ha hittats i de förhistoriska pålbyggnaderna i norra Italien och att Vitis vinifera för övrigt spontant uppträder i södra Ryssland, i hela södra Europa och i delar av Mellaneuropa. Emellertid förnekas ordets indoeuropeiska börd med bestämdhet av andra forskare, till exempel Meillet MSL 15: 164. — En inhemsk allm.-urgermanska beteckning för 'fruktvin' är gotiska leiþus och så vidare (jämför svenska lidköp), å sina håll även använt i utvidgad betydelse (se för övrigt under talg). — Vinbär, Ribes rubrum och nigrum, Bureus 1628; jämför yngre fornsvenska Cod. Ups. C 20 södra 530: röth winbär som översättningslån av rubus = norska vinbær, nyhögtyska dialekt weinbeere (även: krusbär), engelska wine-berry det samma; urspr. däremot: vindruva såsom i äldre nysvenska vinbär (ännu på 1600-till), fornsvenska vīnbær = fornisländska vínber, fornsaxiska, fornhögtyska wînbere, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wínberige, gotiska weinabasi. Ty. Johannisbeere, varav äldre nysvenska S. Johannes eller S. Johans bär, efter S. Johannesdagen (midsommardagen), vid vilken tid bären (i Ty.) ansågos vara mogna. Da. ribs, svenska dialekt rips, av mlat. ribes, från arab. De jämförelsevis unga, växlande och delvis sekundärt uppkomna beteckningarna synas visa, att dess bär först ganska sent vunno beaktande och började odlas. — Vingård, fornsvenska vīngardher och så vidare Uttr. Herrans vingård efter Es. 5: 7 ('Herrans Zebaoths wingård'), redan i fornsvenska gudz v.; arbetarna i vingården efter Matt. 20. — Vinsten, 1556, 1637 i urspr. betydelse = danska, från nyhögtyska weinstein, egentligen om ett surt salt som avsätter sig i vinfaten; sedan i överflyttad användning om en liknande avsättning på tänderna. — Vinaigre, vinäger, se under ättika. — Vintappare var en äldre nysvenska beteckning för 'krögare' (jämför gamla bibelövers., Jes. Syr. 20: 15), ingående i det stockholmska Vintappargränd. — Jfr även vinjett.