Synonymer till vimla

1. vimla, myllra, Botin 1766: 'Landet vimlade af Danskar'; tidigare i annan betydelse (jämför slutet); från nyhögtyska wimmeln, av medelhögtyska wimelen (sällsynt) = holl. wemelen det samma, norska vimla, tumla (som synes vara inhemskt); med parallellbildningarna 1. sydty. dialekt wimmern, 'krypa' i händerna (av kyla och den/det), svenska dialekt vimra, vimla, norska: tumla; 2. svenska dialekt vimsä, svinga, danska vimse, fara hit och dit (jämte äldre danska hvimse = norska kvimsa, av annat ursprung); och 3., på urgermanska -itjan (-atjan), fornhögtyska wimizzen med med, vimla, livligt röra sig; samtliga avledning av ett verb motsvarande fornsaxiska wemmian, välla fram (medellågtyska wemmen, vimla, yra), medelhögtyska wimmen, vimla, fornhögtyska wëmon, brusa; till urgermanska wem (~ wam i norska vama, vamra, tumla). — Fhty. wiumman anses vanl. för en reduplikationsbildning, urgermanska *we-wimian (eller wi-w.); jämför fornhögtyska wi-wint, virvelvind; dock ganska ovisst (jämför Lidén Stud. z. altind. u. vergl. Sprachgesch. södra 27); enl. en, ävenledes osäker, förmodan av Brugmann IF 13: 155 snarare anslutning till gotiska iumjô, mängd. Detta gotiska ord har man för övrigt sökt förbinda med vimla genom antagande av en tvåstavig rot eu̯em. — Snarast föreligga här urspr. ljudmålande stammar, efter sorlet från en myllrande skara; jämför till exempel sydty. dialekt wurln det samma eller latin borrīre, burrīre. — Förr även: 'irra omkring, tumla, famla', till exempel Columbus: 'Wimla i kring', Kolmodin 1732: ungef. famla, Kellgren: 'min tanka hänryckt vimlar', Lidner Mess.: 'Dignar ej Du? Vid foten af Hämnarens thron, se, Han hvimlar' (stundom svårt att skilja från vimla 2). — Da. vrimle väl från lågtyska, jämför holl. wriemelen det samma; synes ha sekundärt r (efter lågtyska krimmeln det samma). Samma verb även i äldre nysvenska, till exempel Spegel; antagl. danism, såsom säkert hos Ling. Såsom danska vrimle till vimla förhåller sig svenska dialekt vrälla, rinna, framvälla, kräla, trilla, till det likbetyd. fornsvenska vællo, (se välla).

2. vimla, i det vimlar för ögonen, om yrsel- eller svindelkänslor, Stiernhielm Herc.: 'druckne mans hwimlande Hierna' (med i skriften inkommet h), America 1675: 'wimlande och yr', Hasselquist 1751: 'hufvudet begynte redan vimla', ansluter sig för uppfattningen till vimla 1, men kan ej skiljas från svenska dialekt vimla, vimbla, yra, äldre danska vimmel, yrsel, jämför norska vimla, känna äckel, vimra det samma, svenska dialekt vimra i 'det vimrar för ögonen', vimrig, yr, som närmast höra till i-roten wim i norska vīma, svindel, yrsel, nisl. víma, olustkänslor efter rus, parallellbildningar till svimma och så vidare; delvis väl också påverkade av föreg. och möjl. även av vämjas och så vidare (jämför norska vemla = vimla). — Jfr vimmelkantig.

Se även: vimla 1