Synonymer till varda

varda, fornsvenska varþa (väl med -a- av -æ- mellan w och r, i svagtonig ställning, jämför kvarn, vara 1), værþa, bliva, komma att, måste, råka ut (för) med med = fornisländska verða, danska (arkais.) vorde, gotiska wairþan, fornsaxiska werthan, fornhögtyska werdan (nyhögtyska werden), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) weorðan; till indoeuropeiska roten u̯ert i latin verto, vänder, vrider (pass. verti, bliva; jämför pervers, revers), sanskrit vártatē, vänder sig med med, med motsvar. och släktingar i grekiska, kelt. och slavo-balt. språk. Ordet betyder alltså egentligen 'vända'; med samma utveckling till 'bliva' som i engelska turn. Den äldre betydelse kvarlever i urgermanska adjektiv *werþ-, *werð-, vänd, riktad; se antvarda, invärtes, vart 1. Jfr fornisländska Urðr, en ödesgudinna, varom under norna och öde, substantiv — I nysvenska blott i högtidlig stil i betydelse 'bliva' (utom vard. i ipf. vart). I betydelse 'skola' brukas redan vid mitten av 1600 skola betydligt oftare än varda. I den gamla fornsvenska användning i betydelse 'vara nödsakad att, skola, måste' kvarlever ordet (åtm.) i norrl. dialekt, till exempel 'vi varder nu sluta den här gången'. — En fortsättning av part. pf. vurdhin föreligger i vulen (sydsv. dialekt vuren). Om svenska dialekt vale i tvi vale och så vidare, av varde, se under trå slutet.

Se även: norna