Synonymer till norna

norna, Geijer Vikingen 1811, Atterbom 1814, Tegnér; tidigare i hist.-mytol. framställning = danska norne, upptaget från fornisländska norn f., ödesgudinna. I västnord. av obestämt antal, till sitt väsen goda eller onda; mest kända äro: Urðr (= fornsaxiska wurth, öde, död, fornhögtyska wurt, öde, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wyrd, öde, död; till varda), Verðandi (egentligen: vardande, blivande) och Skuld (till skola). Omstritt ursprung. Enl. somliga till indoeuropeiska roten ner, vrida och den/det, i litauiska neriù nérti, träda på, nìrti, slingra sig, och så vidare; alltså: snoende ödestråden; enl. andra till svenska dialekt norna, nyrna, hemligt meddela, medelengelska nyrnen, framsäga. Osäkert. — Formen norna för fornisländska norn beror på samma analogiska anslutning till de många kvinnonamnen på -a, som givit de särsk. hos den »götiska skolan» (till exempel Tegnér) vanliga formerna Frigga (redan hos till exempel O. v. Dalin) för Frigg, Iduna för Idun; jämför även nysvenska Disa för Dis, Gerda för Gerd, Hilda för Hild (liksom, från ett annat område, också Valhalla för Valhall). Se Tegnér Om genus i svenska södra 132.