Synonymer till van-

1. van-, prefix med upphävande eller förringande betydelse av samma slag som nyhögtyska miss-, un-, ver-, fornsvenska van- = fornisländska, danska = fornsaxiska wän-, fornhögtyska wan(a)- (nyhögtyska wahnsinn), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wän- (i till exempel angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) *wantogen ;>. engelska wanton, uppsluppen, övermodig, motsvarande nyhögtyska ungezogen); av fornisländska adjektiv vanr, saknande = gotiska wans och så vidare, vartill bland av fornsvenska, fornisländska vänta, fattas = danska vante, ävensom fornisländska vana, minska = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wanian, minska, avtaga (engelska wane) och så vidare; besläktade med latin vänus, tom, sanskrit una- (jämför under vak slutet), grekiska evnis, sak- nande, med flera — Vanfrajd, fornsvenska vanfrcegdh = fornisländska vanfrcégÖ; se fr ej den/det — Vanför = fornsvenska = vanférr, danska vanf0r; se för, adjektiv — Vansinnig, fornsvenska van-sinnogher det samma = äldre danska vansindig (i nda. i stället afsindig), från medellågtyska wansin-nich = nyhögtyska wahnsinnig (först på 1400-till och anslutet till substantiv wahn, ogrundad mening, villa = van). — Vantro, vidskepelse, fornsvenska vantro, vantro, otro = fornisländska vantru, otro, äldre danska vantro, vantro, misstro, i nda.: otro ('vantro' heter i nda. övertro) = medellågtyska wantruwe, misstanke, misstro. Jfr övertro. — Vanvett, i nysvenska blott 'galenskap', men i äldre nysvenska 'oförstånd och den/det' (jämför ännu hos Sahlstedt 1773 de avvikande övers, av wansinnig och wanwettig), fornsvenska vanvit, oförstånd = fornisländska det samma Den nuv. betydelse, liksom hos danska vanvid, möjl. från nyhögtyska wahnwilz; i alla händelser föreligger här en eufemistisk betydelse-förskjutning; jämför till exempel enfaldig och under salig (engelska silly). 'Vanvett, vansinne' betecknades i fornsvenska i regel med ovit (se o vell) och gwlniska (till galen). — Van- brukas förr mer än nu, jämför till exempel äldre nysvenska vanbruk, missbruk, vanbörd, missfoster med med, vanhopp, misströstan, vankredit, misskredit, Gustaf II Adolf, vanmod, klenmodighet, vanmått, undermål, vansigt, synvilla, vansnäll, okunnig, vantröst, misströstan, vanätska, kärlekslöst behandla. — I åtm. vanartig, -mäktig förr (åtm. stundom) med huvudtonen på andra stav. (jämför Arvidi 1651).