Synonymer till vaktel

vaktel, I. Erici och 1645: wäckteler pluralis, Schroderus 1640: wachtel, Lucidor, Linné och så vidare; jämför Lagerbring Sam. 1: 5 (1790): 'man har . . för kort sedan funnit Waktlar i Skåne, som man intet wet hafwa warit sedda tilförne' (i fornsvenska Cod. Ups. G 20 under conturnix [sic!] utan svensk översättningslån); jämte danska vagtel från medellågtyska wachtele = fornhögtyska wahtala (nyhögtyska wachtel), jämför angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wyhtel; l-avledning av vaktelslaget wak (jämför den lågtyska tolkningen Wak di Wak, Suolahti Vogeln. södra 261); annorlunda uppfattat i fornhögtyska quattala, quahtila, holl.-frisiska kwackel; jämför de från urgermanska språk härstammande italienska quaglia, fornfranska quaille (franska caille, engelska quail), närmast av ett *quacula. På grund av den angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) formen wyhtel (ej hw-) kunde det synas betänkligt att förbinda den urgermanska stammen waht- med latin quocturnix, cōturnix, vaktel, om ej i dylika namn ombildningar hörde till vanligheten (se till exempel under rördrom). Snarast föreligga här dock av varandra oberoende ljudhärmande bildningar. — Vaktelslaget uppfattas annars vanl. såsom innehållande i-, e-ljud ('pickvervick' och den/det), jämför de ryska benämningarna pérepel', pelepelka (jämför nyhögtyska dialekt perpelitze). — En urgammal beteckning för 'vakteln' är sanskrit vartaka- = grekiska órtyx (genit. -ykos, -ygos; med analogiskt -g-), vartill det från antiken bekanta önamnet Ortygia (Ortygiē), 'vaktelön'; för övrigt av omstritt ursprung; kanske också ljudhärmande. Till en onomotopoetisk rot hör sannol. även armen. lor, vaktel, väl besläktade med grekiska láros, mås; se Persson Indog. Wortf. södra 952, H. Petersson Griech. u. latin wortstud. (1922) södra 11. — I skönlitteraturen har den av människoögon sällan sedda och av uppsvenskar i regel icke ens någonsin hörda vakteln förväxlats med andra fåglar, till exempel hos Nicander, som i 'Min sång, mitt lif, min död' talar om vaktelns sång 'i enslig skog', eller hos Törneros Drefs. 51: 'Vakteln slog i alarna vid ån' (från Södermanland) eller Strandberg Sista förhöret: 'Vaktlar lockade i hagen': fågeln är väsentligen sydsvensk och finnes blott på sädesfälten. Möjl., såsom förf. förmodat i Namn och titlar södra 118, stundom förblandning med det dock mest i norra Sverige och Finnl. använda vaka i betydelse 'taltrast'; jämför Ruckert: 'Die Wachtel wacht die ganze Nacht'. Annars lär i svenska dialekt vaktel brukas även om tallbiten., men han slår ej. — F. ö. i dialekt kallad lilla rapphönan och åkerhöna. Med åkerhöns återger också gamla bibelövers. Luthers die Wachteln (Psalt. 105: 40); och det är ej osannolikt, att fornsvenska akerhöns, som Sdw. med tvekan översätter med 'rapphöns', haft samma betydelse